Här visar jag upp fjällvråken i ögonblicket just innan den blir luftburen. Samma individ som publicerats här tidigare. I vackert, vinterskrudat landskap tog den chansen att få visa upp vingarnas magnifika undersida. Våra förfäder - ur jägarsamhället - har annars tillsett att undflyende fåglar mest visar baken till och på så sätt minimerar sin träffyta. Smällar vi européer med vårt historiskt sett höga jakttryck får ta, annars hade vi sentida ättlingar väl inte funnits till...
- Halloj i söder.
SvaraRadera- Snyggt fångat av morgongymnastiken.
Vråken sträcker på sig bra, däremot är det svårt att avgöra om den kniiiiper....:o)
- Ha en fortsatt bra dag !!!
Hälsar Henning och Blondin-Ida...
Ståtlig fågel fjällvråken!
SvaraRaderaMäktig flyktpose du fick fångat rovis i samtidigt med lite snösprut.Läckert när de sträcker vingarna uppåt sådär.Tänker alltid på filmen "den enfaldiga mördaren" då Stellen Skarsgård just bär sådana här rovfågellika änglavingar i en scen.
SvaraRaderaNu börjar man klart sakna längre brännvidd på objektivet så man lättare kan fånga just sådana här situationer.
//Kicki
Fint fångad ögonblick, har ni ofta fjällvråk så långt söderut eller är det ovanligt?
SvaraRaderaJani! Senaste två åren har de varit flitiga besökare, längre tillbaka än så sträcker sig inte mitt fågelintresse. Antar att de liksom ugglorna söker sig söderut när födan tryter i hemtrakterna. / Klas
Radera