tisdag 7 maj 2013

Två sidor av tvåbenta




Stora som de är känner sig ändå inte alla bekväma med människor i närheten. Den här storken var först avvaktande men efter att noga instuderat mitt harmlösa nylle bestämde den sig för att här, här har vi en av de fotografer som inte hotar. Så den marscherade mot mig, hoppade ner i diket för att spana efter matnyttigheter där och tog sig därefter vigt över till andra sidan. Den försöker inte flyga över. Utan håller upp vingarna för att få plats i den branta bäckslänten. Allt medan jag en gång till skänkte Storkprojektet den varmaste tanke. Fantastiskt att ha fått tillgång till dessa vackra djur. Underbara människor!
Tyvärr finns det andra varianter av tvåbenta varelser i aktion på ängarna. Jag vet att jag är gnällig men använder ändå min blogg som personlig övertrycksventil när helst jag träffar på oönskat beteende. Så det så. Här har vi alltså en fågelintresserad skådare som gjort sig omaket att köra till området för att i tubkikaren studera och kryssa fågel. När han är färdig för stunden och lunchen kallar eller vad som nu lockar, upphör allt intresse för fåglar och andra aktörer som studerar dem. In i bilen, accelerera till högsta tillåtna fart genom reservatet, passera alla parkerade bilar fyllda med fotografer och skådare  i samma höga fart, skräm bort varenda fågel längs hela vägen. Mitt pågående fotoprojekt,  rödbena-på-pinne passerades i 70 km hastighet och med gruset sprutande som kvasten efter.  Fågeln drog ju snabbt som attan, fattas bara.  Bussig typ, den där! Hade jag inte lika snabbt dragit in objektivet hade det nog oxå strukit med i stensprutet. Kan inte vissa människor istället för fågelskådning ägna sig åt mer passande verksamhet som elefantskötare eller liknande? Grrrr...

9 kommentarer:

  1. Varför önskar Du så illa de vackra elefanter?!
    Ja, listan med olika beteende från homo sapiens kan vara låååång... tyvärr...
    lösa hundar i naturreservatet, lämnad grillskräp, massa plastpåsar... skrikande och gapande i tyst område, konstiga handlingar även bland de fotograferande...
    Ibland blir man bara trött...

    Bilderna på storkar gör mig alldeles... ja... jag smälter :) och Du vet varför :)))
    Önskar Dig en lugn och fin vårdag
    Halina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Halina!
      Jag önskar inget ont till elefanter. Tänkte kanske att de med sin tjocka hud skulle tåla flåbusens behandlingsform. Men du har rätt. Bättre att inget djur alls drabbas!
      / Klas

      Radera
  2. Det va ju trist, du skulle kanske ha en näve fotanglar eller rent av en spansk ryttare med dej för användning i såna situationer.. men det kanske inte händer allt för ofta. Storkprojektet verkar ju te å va ett lyckat företag, hoppas dom blir ännu fler så några kanske måste utvandra te Västergötland i framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din empati, Tobias. Spanska ryttare vore nog effektivt. Jag drömmer istället om de där raketgevären i Bonds Aston Martin...
      / Klas

      Radera
    2. Och, ja. Jag hoppas alla ska få kunna ta del av dessa fina fåglar i någon framtid. Fast det vill nog grodorna inte alls.
      / Klas

      Radera
  3. Åååh så vackra de är storkarna.Vilka eleganter.Din första bild är verkligen läcker.Tänker direkt på en manlig stram rysk balettdansör när jag ser bilden.
    Är verkligen något speciellt med dessa högbenta långnäbbade finlemmade fåglar.
    Lucky you som har tillgång till dom.
    //Kicki

    SvaraRadera
  4. Vilken typ alltså :(
    Härliga bilder på denna coola stork, kul att den inte verkar vara så skygg heller.

    SvaraRadera
  5. Storken, en trevlig tvåbening till skillnad från den andra du mötte. Obegripliga betteenden stöter man på då och då, tyvärr ofta i sammanhang där naturens innevånare blir lidande. Det här var ju respektlöst mot både djurliv och människor!
    / maria

    SvaraRadera
  6. Hej Klas!
    Grymma bilder på storken, förstår att du skänker en tacksamhets tanke till storkprojektet. Öh... ja bästa att inte skriva vad man tänker... Så är stollen fågelskådare också, jag blir mörkrädd! Ibland så känns det som om det finns en "liten" konflikt mellan skådare/fotografer. Det kanske var så att ni fick smaka på sleven av denna gamla fejd? Hur som helst, vilken stolle man blir bara så arrghhh.
    Ha en fin dag!
    /Ingemar

    SvaraRadera