Tja, vad ska man göra med bilder där motiven sitter så nära och brännvidden är alldeles för lång? Ben och vingar får inte utrymme att i bilden samsas med resten av kroppen? Man kan pröva beskära dem en smula ytterligare och - vips, har man ett porträtt, även på den mer diminutiva fågeln. I detta fall gulärlan. Det jag tyckte blev spännande är det gula på ryggen. På avstånd en flashigt gul signal, mer in på skinnet ser ju färgen mindre homogen ut. Kanske det beror på hur ljuset faller på fjädrarna, kanske det är vår syn som selekterar färger åt oss? Under alla omständigheter en trevlig individ, denna.
Fin bild och rolig vinkel. Fågeln sneglar över axeln för att hålla koll på dej.
SvaraRaderaVilket bekymmer att komma så nära fåglar ;)
SvaraRaderaDet är ju sällan man kommer så nära att man får till porträtt bilder på små fåglar :)
Så denna tycker jag är mycket läcker, skarp som tusan och en rolig vinkel.
Ha d
ja det är ju kul att man kan komma så nära :) Tänkte fråga vad det är för fågel, men så såg jag namnet på etiketten :))
SvaraRaderaSnyggt....inte kommer jag så nära när jag vill
SvaraRaderaStörthäftigt porträtt.Tycker många gånger en fågel fotad bakifrån blir en spännande och konstnärlig bild.Gillar här hur fågeln poserar och dras till ögat med de synliga ögonfransarna och näbbet.Häftig grön bakgrund.Mycket snyggt Klas.
SvaraRadera//Kicki
Du har så rätt, hur kan den på håll vara alldeles kanllgul, kanske är det som du säger ljuset som spelar i fjädrarna. Samtidigt är det ju så stor skillnad på hona och hane. Fin bild och tänk vad roligt att komma så nära/brita
SvaraRadera