torsdag 28 mars 2013

Om vårtecken och kungen på sin tron




Titta vad som uppenbarade sig utanför fönstret där detta skrivs! Har spanat efter dem på ängarna, nere vid sjösidan och var inte. Så dyker staren istället upp vid min parabol. Livet är fullt med paradoxer. Så var det sagt.   //    Någon av mina bloggande kolleger har tidigare skrivit att vad gäller kungsfågel kan den bl a  kännetecknas genom sitt orädda uppträdande, något jag tidigare inte direkt kunnat skriva under på. Nu vet jag att kollegan hade rätt, helt och hållet hade kollegan rätt. När jag upptäckte fågeln i trädet satt den redan nära och medan jag och autofokusen förtvivlat försöker hänga med i svängarna kommer den allt närmre, hoppar från gren till gren. Intressant när man kan höra vingsurret från en enda individ överrösta omgivningen! Men något längre armar hade jag kunnat sträcka mig ut och klappa fågeln, häftigt... På denna bild håller den fortfarande lite avstånd mellan oss, övriga bilder blev mer eller mindre suddmesar.

5 kommentarer:

  1. Hej
    Jag gillar verkligen färgsättningen på starens rygg :) är det soluppgången som reflekterar så fint? Vacker är den i alla fall. Jag tog mig ut på en fotorunda tidigt imorse också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Sami. Nä, det är solnedgången. Har inte sett fågeln fler ggr. Ser annars oxå fram mot tidiga morgnar framöver. Visst är ljuset optimalt då, tycker jag med./ Klas

      Radera
  2. Härligt Klas! Snart blir det fågelinvasion, om kylan bara släpper!

    SvaraRadera
  3. Wow en stare utanför fönstret och kungsfåglar du nästan kan klappa.Det var inga dåliga grejer det.Har läst att folk t.o.m kan ha kungsfåglar vid sin matning hemma,det hade man ju inte tackat nej till.Annars är de ju verkligen svåra att fånga på bild då de hoppar runt som galningar.
    //Kicki

    SvaraRadera
  4. Fina bilder på fåglarna. Kul med bra bilder på fåglar tagna precis utanför knuten eller genom fönstret. Bilden på staren är riktigt tjusig. Kungsfåglar har jag både bra och dåliga minnen av. Jag har varit med pm just det ni beskriver, dvs att man kan komma dem riktigt nära, men de flesta gånger tycker jag de är hopplösa att få på bild. Tycket du lyckats fint.

    /Erik

    SvaraRadera