måndag 27 april 2015

En kväll i skogen



Så här kunde det se ut i "mina" skogar för bara några dagar sen. Klorofyllet fylls nu på så snabbt att skulle jag ta en bild från samma ställe idag skulle den se helt annorlunda ut.
Från en skön, insektsfri vårkväll väljer jag ut detta landskap. Två hindar håller sig försiktigtvis framme och betar på den viltremsa bonden för ändamålet anlagt. Aldrig långt ifrån skogskantens trygghet, lät djuren mig komma så här nära. Men inte mer. Och det finns såklart anledningar till deras försiktighet, vilket nästa bild vittnar om.






Samma skog, samma kväll. Halvtimmen senare.
Ett gäng vithindar skyndar snabbt bort när jag promenerar fram längs skogsvägen. Men inte alla djur har bråttom. Möt kalven - som - nyfiket - plirar - på - fotografen. Jag stannade upp, fick ner enbenet i backen, fokuserade och börjar smattra på. Utan att den brydde sig det minsta. Ett framtidens ledardjur? Intressant i alla fall att den inte gjorde som de flesta fjolårskalvar ; följer sin mor som skuggan.
Bedårande dovkalv, eller hur? När den småningom lunkar bort till flocken är jag noga med att att tacka så mycket för sittningen . Gör jag alltid när Naturen kastar något speciellt mot mig.

5 kommentarer:

  1. Så söt den är!! (Brukar också tacka för mej :))

    SvaraRadera
  2. Men ååååååååååååååh så söt liten kalv, kid eller vad den kallas.
    Och tänk så mycket försommar du redan har.
    Och tacka för sig i naturen du, det borde alla lära sig att göra,
    det är ju gratis och inte helt självklart att vi får njuta av naturen om vi inte är observant av att hålla oss väl där också.
    Har märkt på barnbarnen att dom får mycket kunskap om naturen redan på dagis, och det är bra.
    Vill ju att barnbarnen också ska få njuta av naturen, fjällen,havet, som vi gör idag

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  3. En riktig sötnos.....Men som du skriver nu kan man se hur löven spricker ut nästan minut för minut.

    SvaraRadera
  4. Javisst är den bedårande...och visst finns det ledartakter, eller är det bara nyfikenhet och en känsla av att fotografen är vänlig och inte vill den lilla något illa?
    Tja, fråga ugglan eller var tacksam och ödmjuk...
    jag tackar för titten.

    SvaraRadera
  5. Härlig bild på lilla kalven. Kul att det finns fler som tackar naturen och djuren, då den bjuder på sig själv.

    Ha en bra helg,
    Erik

    SvaraRadera