Oförstående stirrar man in i skogen, inte sällan på närmaste träd. Någonstans därifrån har du förnimmt ett litet ljud, kanske en mörk rörelse. Står blickstilla, spanarantennen helt ute. Ibland händer det, oftast inte. En liten fågel tittar fram bakom granstammen, betraktar dig för en sekund, sedan redan i rörelse. De kan vara närmre en än vad man tror, ändå så svåra att upptäcka. Trädkryparens smygteknik och kamouflage är briljant utvecklade. Rakt framifrån mot trädstam är de inte möjliga att upptäckas. I varje fall inte med mina ögon.
Håller med dom har riktigt bra kamoflauge om dom inte blottar magen för där är dom rätt vita som även syns i bilden. Men roliga är dom att titta på när dom kryper efter trädstammarna och letar mat. Sällan är dom ju stilla heller så svårfotade är dom. Du lyckades få till en mycket skarp bild med en fin komp.
SvaraRaderaJag satt länge en gång och funderade över varför jag hade tagit en bild av en tallstam. Till sist upptäckte jag ryggsidan av en trädkrypare.Och visst, hur många är det inte som iakttar mig på min promenad medan jag tror att jag är ute alldeles ensam.
SvaraRaderaKerstin
Visst är de underbara de små rackarna. Här har du fångat den fint på bild.
SvaraRadera/Erik