Helt orädd ställde han upp sig femti meter bort. Noga med att visa sig i de tjusiga positionerna. Lite för ung för att vara platshjorten, men snart så kanske...
Utan det vanliga grenverket framför sig lät den mig fotografera så mycket jag orkade. Bara att tacka och ta emot! Nästa gång vi ses blir det kanske under helt andra omständigheter. Om nu ödet vill hjorten väl.