torsdag 22 augusti 2013

När fel blir rätt (?)



Inne i bilen väntar jag på att något ska hända. Helt nära bron över ån finns denna staketkonstruktion med massor av lockande stolpar förbundna med grovt virke. Ska tåla en stor rovfågels vikt, tänker jag. Istället landar den mest diminutiva skapelse. En sångare, jag låter det vara med det. Det är nu allt går fel.



Mellan mig och fågeln börjar en växt röra sig i kvällsbrisen och den softade effekten det medförde ser jag inte förrän senare framför datorn. Oxå hade jag missat ställa om exponeringsvärdena från tidigare och alla bilder blir underexponerade. Upptäcktes även detta första hemmavid... Ja, denna dag talar vi om en genuint försumlig fotograf. Kanske tur att de avsedda motiven aldrig landade som avsetts. Istället för att kassera bilderna tittade jag en gång till. Och en till.
Första bilden den som mest liknade vad som kom ut från kameran, den andra har jag jobbat lite mer med. Frågan som inställer sig är om överbearbetning. Som engelsmännen säger : Less is more. Själv tycker jag den mörkaste är bäst, gillar skimret och sfumatot (hur bakgrunden smälts samman). Om detta var vad jag hade att berätta idag.

7 kommentarer:

  1. Ojdå ;) Så kan det bli ibland, men jag tycker den första bilden vart bra, gillar den dämpade belysningen. Den andra bildens bakgrund tycker jag ser väldigt mycket överarbetad ut det är som konstiga blaffor i färgerna.
    Sen gillar jag även glimten i ögat i första bilden. Skulle varit kul att se hur bilden hade blivit ifall du hade fått kort på en rovis.
    Ha de

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Rätt eller fel... det är frågan, men gillar färgskalan i båda och det är ngt med den översta bilden och lilla ljusstrimman som speglar ögat.
    Så fina häger bilder nedan!!
    Trevligt veckoslut! /Bea

    SvaraRadera
  3. Den första är bäst. Den mörka bakgrunden och kontrasten med det ljusa ögonbrynet är magnifik :-)

    SvaraRadera
  4. Å de blev ju ljuvliga båda två!

    Nåt liknande hände mej idag...Hela Nötväckefamiljen på plats i äppelträdet och de låter mej fotografera dem på väldigt nära håll, från alla vinklar och när jag sedan ska kolla hur bra! de blev...så har jag inget minneskort i kamera, lite snopet :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen till den klubben, Fjällripan! Hur tråkigt det än känns just när det händer tycks med tiden fataliteten förvandlas till något som avlägset liknar humor... I varje fall för mig.
      / Klas

      Radera
  5. Otroligt vackra! Ser ut som tavlor

    SvaraRadera