Sorgligt

I sanning. Detta år har för min del utvecklats till ett veritabelt annus horribilis. Igår fick vi ta bort min ständige och trogne fyrbente följeslagare. Molander skulle ha fyllt 15 år om inte olyckan inträffat. Senaste 7 åren varit med mig på våra äventyr i skog och ängar, alltid lika glad även om åldern börjat ta ut sin rätt mot slutet. Utan utbildning naturligt fantastisk fotokompanjon i det att att han aldrig skällde på andra djur. Haren kunde sitta 10 meter ifrån oss, en kronhjort kunde braka ut på vägen nära, nära. Hunden inte så mycket som gläfste till. Det gav mig många fina fototillfällen eftersom objekten närmast verkade lite nyfikna på den lille krabaten vid min sida.

Sista bilden jag tog, för en månad sedan. Ha det så bra i din hundhimmel. Vi älskar dig.