Jag är ute i markerna, fotograferar i stort sett varje dag. Jag ser mycket jag annars inte skulle haft chansen att observera, fattas bara annat. Men det går inte på räls alla gånger och frustration uteblir sällan. Nu ska jag berätta om mitt möte med de tre (3) kungsfiskarna. Precis intill parkeringen, nere i åfåran sitter de på elrepet eller stolparna som hör till. Med den smala bildvinkel jag jobbar med finns ingen chans att fånga alla tre i samma ruta. Nå, jag smyger fram, och - där stack redan den första! Två kvar, men jag har hittills bara upptäckt den ene. Det är den jag fotograferar genom ett retligt placerat, finmaskigt buskage och som jag visar här. Försiktigt, försiktigt smyger jag runt den lilla busken och då upptäcker jag fågel # tre, på stolpen betydligt närmre. När jag flyttar uppmärksamheten åt det hållet upptäcker den mig och sticker. När jag flyttar objektivet mot den kvarvarande, sticker såklart den fågeln oxå. Shit!!! Kvar blir mitt säkerhetsskott från första läget.
Och det blev tyvärr inte så mycket till bild. Men betänk det enastående i att det gick att fotografera alls. Det var helt klara väderförhållanden som rådde, diset i bilden skapas helt och hållet av den diffraktion busken skapade. Efter ha besökt platsen flera gånger senare är nu växten förvandlad till marknära platthet...utan fågelnapp, tyvärr.
Men känslan är väl beskriven och jag "levde" med i texten! Suveränt att lyckas fånga en bild trots allt. Kungsfiskaren är så vacker! Tänk om den fanns på mina breddgrader!
SvaraRaderaVilken förmån att varje dag få chansen att vistas i naturen och förstås uppleva en hel del. Det är väl drivkraften i det hela!?
Ha det gott/bea
Känner igen det där med att "det var i alla fall tur att jag tog en bild i god tid". Kan tro att uppstickaren är ordentligt tillplattad.
SvaraRaderaM