Läser i dagens tidning om länsstyrelsen rovdjurshandläggare som ensamma tycks ha fått på sin lott att sköta korrespondensen med människor oroliga för vargstammens spridning inom landskapet. Enligt artikeln bombarderas de med mejl bl a från folk som menar att handläggarna "... är vargkramare som mörkar om närvaron av varg och döljer obekväma sanningar." * Det kan inte vara lätt att ensamma göra jobbet med så mycket näthat ständigt närvarande. Ensamma känner sig nog inte sällan de djurskyddsinspektörer som - ibland med poliserskort - kontrollerar kreatursbesättningar eller hästhållning eller vad inte. Kungsörnarnas framtida bestånd har ju just ventilerats. Verkar som många frågor om människors interaktion med vissa djur föder stormande känslor. Säkert något vi bär med oss från gångna tider när frågan kunde betyda överlevnad för dagen.
Vet inte om råkan närmast i bilden ovan även den känner sig isolerad i sitt utövande. Men som ämnet ska illustreras får den idag stå som symbol för djurrelaterade ensamjobb svåra att utföra.
* Sydsvenskan 2013-09-21, A-del, sid 6
Väl illustrerad bild till texten!
SvaraRaderaHa en trevlig helg/Bea
Ja den närmaste råkan ser ut att ha haft det lite tufft och kanske känner sig lite utelämnad och ensam (gissar på att den ruggar, ser lite klent ut men fjädrar runt halsen). Välskriven text som passar till bilden eller tvärtom.
SvaraRadera/Erik