Bredvid mig står en man. Med snarlik kamerautrustning som min egen. Vi fotograferar samma motiv. Lärkfalkar som susar runt oss i sin jakt på mat. Med dämpad röst säger han att väl hemma skickas varje fotografi av de han nu gör till papperskorgen. Varenda en. Varför, undrar jag? Resultatet blir bara så kasst, svarar mannen.
Märkligt. Uppenbart gillade han inte flygbilder på fåglar. Kanske han tyckte att de var mer till sin fördel stillasittande på en gren?
Jag är en av de som absolut inte håller med. Tvärtom är flygbilderna (BIF) de mer angelägna att titta på. Hemma i vintermörkret när den tiden kommer. Definitivt är de svårast att göra.
Nog om det. Här sveper juvenil lärkfalk fram metern ovan vassen. Kurs rakt mot oss där vi stod i tornet. Idag stod trollsländan på menyn. En annan dag kan de kvicka svalorna få se upp. Blicken beslutsam, farten hög. Jakttekniken måste finslipas innan resan söderut påbörjas.
BIF tycker jag personligen också bra om även om ett mäktigt porträtt i läcker miljö kan vara nog så smakfullt. Du har en hel del fina porträtt men är också en skicklig BIF-fotograf så jag tycker det är svårt att värdera det ena eller det andra över varandra.
SvaraRaderaIdag börjades vintermatningen hemmavid så får vi se om det blir några trevliga porträtt i vinter.
Tack, Martin. Jag påbörjade så smått mitt fågelmatande förra veckan. Redan ett högt uppskattat initiativ, det är inte svårt att se.
SvaraRadera/ Klas