När man hör vinden leka bland fjäderpennor på den stora fågeln. Ja, då vet man - om inte förr - att man är riktigt nära varandra. Jag har kommit till uppfattningen att åtminstone havsörnen är mindre av stealth än vad jag tidigare trott. Man hör tydligt varje riktningsmanöver så fågeln måste säkert vara observant på kursen mot tilltänkta byten.
Den här är ännu ung, kanske mycket ung. Men ingen kan ta ifrån den sin majestätiska uppsyn. Som jag nog tidigare skrivit om : Känslan att stå där och njuta av dess uppenbarelse skulle förmodligen kunna transformera varje inbiten stadsbos uppfattning om Naturen. I den stora fågelns flykt ligger en (ställföreträdande) frihetskänsla som får kroppen att darra av förtjusning över det möjligas konster.
- Halloj i söder.
SvaraRaderaDet är verkligen mäktigt att höra ljudet från
Havsörnens vingar.
Sen gillar jag verkligen bilden på Kråkan och Tjuren. Den
hade jag gärna tagit.....
- Ha en fortsatt bra dag !
Hälsar Henning och Blondin-Ida....:o)