November är fortfarande ljum. Och härnere brukar det betyda regn och vindstyrkor. Mycket riktigt har Stora Mörkret infunnit sig, gjort sig bekväm och valt att stanna. Det kan för fotografen bli till en irriterande soppa med flera hemmadagar utan fototillfällen, men det lönar sig inte att beklaga sig inför Moder Natur. Idag ska jag istället testa mina andra, bättre vädertätade utrustning för en skogspromenad i duggregnet.
Chans till kungsfågel lockar. De verkar inte bry sig om vädret för de opererar ju ändå i skogens skuggsidor när de torrskodda födosöker insekter under hängande barr. Jag har förresten läst på lite om denna fågel. Vikten ska vara 5-6 gram och inget annat. En riktigt kall vinterdag kan de tvingas äta så mycket som 2-3 gram mat... Fågeln ovan står i startgroparna för att ta ett nappatag med en minimal insekt den sett ovanför sig.
Det roliga är ju att de med sin kroppsform påminner om riktiga tungviktare. Kort, kraftfull nacke bär upp ett litet ansikte på breda skuldror. Knappt man tror de kan flyga alls. Men hallå! De kan förflytta sig långa sträckor skulle det bli nödvändigt.
Härligt :)
SvaraRaderaHälsningar Halina
Så søt den er!Og så dyktig fotografert med den flotte bakgrunnen :)
SvaraRaderaHilsenAnita
De är ju så fina! men jag lyckas aldrig få nån bild på dem, då de aldrig tycks sitta still...
SvaraRaderaLog åt din kommentar om stora bilar...jag kör nämligen en väldigt liten Micra :))
Ja, hur gör man för att få en hyfsad bild på den lilla krabaten som aldrig verkar sitta stilla? Du har i alla fall lyckats!
SvaraRaderaHa det gott /Bea
En lurig liten gynnare...trygg i sig själv och samtidigt lite nyfiken. Gillar tydligen dig och din kamera:)
SvaraRaderaJag hade ett litet samtal med en syster/bror i fredags, men när jag för en kort sekund tänkte "kamera"...ja, då fick den väldigt bråttom...