fredag 7 november 2014

Lunchtid?




Så här har det sett ut senaste tiden. Blött, mörkt, mörkt, blött. Men så. Plötsligt landar en vit variant av ormvråk vi kallar för Börringevråk, efter sjön den först upptäcktes vid för ett tag sen. Tror t o m tyska, inte svenska skådare var först där. Sen har de - vråkarna - spridit sig och ibland lyser dessa fåglar upp tillvaron för oss andra i Södern.







Jag tror att här kalasades på något den håller fast i klorna. Kråkorna gjorde dessutom utfall, vilka ganska enkelt medelst blottat gap och högljudda visslingar viftades bort. Sen var det bara vi två och medan fågeln tyckte att avståndet oss emellan var OK, var jag av annorlunda mening. Ibland måste man böja sig för verkligheten och ta bilderna med de brister man vet om senare dyker upp.
Nu bländar solen mig här bakom skärmen. Fantastiskt! Raskt ut och iväg.

3 kommentarer:

  1. Detta va nåt nytt och en vacker variant var det.

    SvaraRadera
  2. Heerregud!Du må bo i ett eldorado av ett fuglereservat!Praktfulllt!

    Heldigsom får opplve det ,det er du :)

    Anita

    SvaraRadera
  3. Jag skulle inte helt utesluta fjällvråk (tvärtom rösta på fjällvråk), se på de kraftiga tarserna (fjädrarna runt benen). Vacker är den hur som!

    SvaraRadera