lördag 8 november 2014

Det slutade bra




Solen gassade skönt, ljuset var vackert igår. Men vart tog fåglarna vägen? Soprent hela vägen till tornet jag valt för dagen. Väl däruppe kommer det in skränande, vitkindade gäss västerifrån. Första flocken drar förbi rakt ovanför mig och övriga höll precis samma kurs. 10 meter från tornet finns en helt liten vik, 10 x 20 meter lång. Fågelungar brukar hålla till där första dagarna av sitt liv. Några sekunder efter gässen passerat började det plötsligt vimla av liv i lagunen, vattnet sjöd av aktivitet. Mycket fisk idag, tänkte jag. Sjön är ju så fylld till brädden av fisk.
Nästa 100-tals vitkindade passerade, samma resultat upprepade sig. Nu börjar jag inse att jag är i fara. När tredje och fjärde vågen passerat, finner jag för gott att fly. Jag blir flygbombad! På väg ner river jag sönder min kamojacka mot en skruvskalle...







I skydd av träden. Går några tiotals steg, hör plötsligt att jag omgivs av ljud från fallande objekt. Nu börjar paniken på allvar infinna sig. Inte här oxå!!??? Nå, inte alls. Lyckan sken istället mot mig. Helt tysta stjärtmesar flisade av träddetaljer i sin födojakt. Det var de restprodukterna jag hörde slå ner mot marken. Men var är de? Fåglarna, alltså.
Får syn på tre, fyra individer som orädda, men hypersnabbt byter plats mellan grenar och träd. Sen är de lika plötsligt borta. Hann få tre bildrutor exponerade och hade inga större förhoppningar om någon av dem. Men idag var lyckan trots allt inte långt borta. Varsågoda, en bild där stjärtmesen blygt tittar fram bakom eklöven. Kan det vara något?

2 kommentarer:

  1. Vilken blyg skönhet du hittade ,funderade samma sak häromdagen var är dom små inte stjärt syns till.Kanske är det något med lufttrycket nu ,flyttfåglarna sträcker förbi här också högt uppe är dom ,ha det fint Nette

    SvaraRadera