Långt mellan rovfågelsträffarna på senare tid. I veckan som gick har jag i alla fall haft den turen. Översta bilden brun kärrhök där den cirklade över vassen. Hann parkera mig under några nedfallna grenar framför ett träd i strandlinjen och hoppades att fågeln skulle cirkla sig mot mitt håll. Så skedde. Beskärningen en ny konstnärlig grej jag kör med ( läs: de förbaskade grenarna förhindrade högre kameralyft).
Nästa ut är gladan, fotograferad från ett torn. Hur kommer det sig att vissa individer kan spänna rovfågelsblicken i en och bestämma sig för att strunta i det sedda medan andra flyr fältet direkt? Något med klädseln, hållningen eller vad? Det skulle vara en god sak att få veta. Den här bara seglade närmre och närmre. Till slut ovanför skallen på mig.
Var glad för att de seglar över dig. När jag ser en rovis flyr de långt bort innan jag hunnit säga "anka".
SvaraRaderaHärliga möten med dessa fina fåglar.
SvaraRaderaSom svar på din fråga här "Den var väl GLAD att se dig" hehe.
SvaraRaderaÄnnu ett häftigt foto på gladan.Den ser så mäktig ut när han spänner ut sina breda vingar sådär.
Har läst på lite om det du skrev om Fiskgjusen.Skröna eller verklighet det är frågan det.Det står att läsa om Krongäddor där tarserna suttit kvar i fisken.Isåfall vilket fruktansvärt öde att bli dränkt sittandes fast i en fisk och vad jobbigt för fisken med en Fiskgjuse som sitter fast på ryggen.
//Kicki
Fantastiskt fin bild på gladan där den tittar på dej!! och många fina bilder i dina andra inlägg med :))
SvaraRaderaJag tror nästan det var tangentbordet jag eldade upp :))...för jag har så svårt att komma igång med bloggandet efter uppehållet...men, men jag kommer nog snart tillbaka :))