Då och då händer det. Först hörs ofta ett rivande, frasande ljud. Ett ljud som påminner mig om dra hushållsvispen genom diskvatten. Ljudet av ekorrens klor mot porös bark är vad det handlar om. Sen brukar djuret titta fram, nyfiket plirande.
God syn och överdimensionerad hörselapparat indikerar att eventuella möten helt sker på den lille krabatens villkor. Annars drar den ju direkt.
Men väl värd att vänta på. Dess nyfikenhet tar till slut inte sällan övertaget. Nån gång så avspänd den kastat kottar och andra lösa föremål mot mig. Vilken spjuver!
Man kan bara älska denna..
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaOjjjj..!!!Såå søt!!!
SvaraRaderaDen første er bare en liten skjønnhet!Og så klart bilde!Wow!
Anita :)
Visst är dom älskliga varelser dom finurliga ekorrarna .trevlig helg ,Nette
SvaraRadera