onsdag 26 mars 2014

För ovanlighetens skull (1)




Vilda djur i naturlig omgivning är ju som bekant oftast väldigt förutsägbara.
Vad menar jag nu med det? Jo, det förutsägbara består i nyckfullhet och - vara oförutsägbar. I närkontakt med oss människor är de hur förutsägbara som helst. Så långt deras förstånd greppar händelser är de alltid på alerten, alltid redo att fly.Eller hur? Sen inträffar händelser som den igår och dovviltets beteende blir lika svårförklarad som kvantfysik för humanisten.







Från sjön körde jag vidare genom skogen. Där! Lite längre fram. En liten skara dovvilt spänstar över vägen i maklig takt. På skoj stannar jag bilen ungefär i höjd med övergången. Ibland kan de dröja sig kvar i närheten. Oftast bakom myriader av grenar och buskar. Nu kommer vi till kvantfysiken...





De står kvar. Helt öppet. Femton steg från vägen. Hela gänget. Rutan var redan nerfälld, ut med fotoutrustningen. Och de tycks stilla fundera över mina förehavanden därinnanför. Efter några sekunders betänketid drog de inte vidare. Utan istället betar de av det lilla av gräs som kommit upp. Under mina skottsalvor med kameran. Och det blev bara än mer konstigt....

3 kommentarer:

  1. Grattis till att fånga dessa skygga djur.
    M//

    SvaraRadera
  2. Återigen fina bilder på hjortarna :)

    SvaraRadera
  3. Riktiga skönheter och jag lutar mig tillbaka och bara njuter.
    Tack också för dina kommentarer som jag värdesätter mycket.
    Ha det så Gott.
    M

    SvaraRadera