Talgoxetänk och lite annat.

Snart är det dags att ta avsked från årets matade vinterfåglar. Närmsta 10 dygnen spår SMHI fortsatt vårliga temperaturer upp till 2-siffrigt. Inga vindar att tala om. Då borde småfåglar klara sig, tycker man. Istället flockas fler och fler. Pilfinkar kan jag ha 50-tals sittande framme och lika många i buskagen därtill. Talgoxe, blåmes förekommer i oanade mängder. Entita, fasan, grönfink ser man dagligen. Så hände det jag i förra inlägget trodde var avklarat; sparvhöken kom tillbaka igår. I rasande fart dök den ner rakt mot och under mitt fönster. Denna gång tror jag den fick sitt byte, en stackars pilfink. I tubkikaren såg jag i alla fall höken sitta i trädet 100 meter bort och kalasa på något. Ingen bild, attacken kom helt oväntad och var över på ett par sekunder.

Talgoxen välkomnar värmen men slipper inte undan vinden. Med klorna inborrade i grenen väntar den på tillfälle att sno åt sig en munsbit.

En annan individ säger att tänker han - bloggägaren- snacka om snömängder i trädgården en gång till, så ljuger han. Här är ju bara 3 decimetrar kvar. Och det är inte snö på näbben, om han skulle försöka backa upp snötillgången med min bild. Det är bara smulor från talgbollen jag nyss frekventerade, så det så!