torsdag 27 mars 2014

För ovanlighetens skull (2)




Som jag redan berättat kom jag från sjön (och de strandskator jag fotograferat där). Så all brännvidd jag har att tillgå satt redan på kameran. Vilket innebär att den som letar efter helkroppsbilder på dovvilt får söka någon annanstans... Gruppen rör sig nu tillbaka mot vägen och ut ur sidorutan. Med min utrustning går det inte att fotografera igenom vindrutan. Frustrerad betraktade jag de fina djuren, så nära men inte längre fotograferingsbara. Jag njuter av skådespelet, men vill ju ha bilder! En rebellisk tanke far genom hjärnvindlingarna, vill inte försvinna. Så till slut öppnar jag bildörren, stiger ut. Nu drar de, tänker jag. Men inte. Naturen log mot mig denna kulna eftermiddag.





Med dörren som stöd fick jag iväg en hel del skott. För ett ögonblick lekte jag med tanken att fel kamera satt påskruvad på objektivet och att förstnämnda inte rasslar lika mycket av den anledningen. Varför skräms inte djuren bort, som vanligt? Men samma kamera smattrar på. Och ingen verkar reagera. Istället betar de vidare.






Denna bild är helt obeskuren 1:1 kopia av vad sensorn infångade. Fortfarande c:a 15 meters avstånd skiljer oss åt där djuren står framför min bil och jag upprättstående tar stöd mot öppna bildörren. Kanske det inte är så viktigt. Men detta, gott folk, har aldrig tidigare inträffat i min 7-åriga naturfotografiska karriär, på mer eller mindre heltid. Denna dag var djuren lika oskygga som de bakom staket i djurparken. Fortsättning följer.

3 kommentarer:

  1. Mycket fina närbilder på hjorten, men att dom inte vart rädda det var ju lite konstigt men bildörren verkade funka som ett bra camouflage ;)

    SvaraRadera
  2. Oj vilka underbara närbilder på dessa vackra djur! Håller med Jani, hjortdjur brukar ju vara riktigt fega när man kommer så nära. Bara att gratulera till dessa fina bilder.

    Ha en bra helg,
    Erik

    SvaraRadera
  3. Åhhhhh, underbart nära och sagolikt vackra bilder. Som vanligt är det en njutning att få ta del av dina upplevelser i naturen både i bild och text.
    Monica

    SvaraRadera