Undrar hur det skulle kännas att fritt ta igen sig en stund på sin gren, blicka ut över området. Sedan bestämmer man sig för att dra, sätter sig i ett annat träd och under tiden spanat in vad som dukas fram därnere på marken?
Det kan inte vara ett dåligt liv, i alla fall inte under dessa tider av överflöd. När jag tänker på hur mycket besvär med kameror, ryggsäck med packning mm jag hade bara för att ta min lekamen upp -via vertikal "stege" - till fågeltornets plattform, ja då kan man kanske fundera över vem som egentligen drog vinstlotten av oss... Stort tack till denna fina karaktärsfågel som fick mig att fundera i andra tankebanor.
Vackert!!! Jag ser bara ormvråkar, de sitter ju överallt när man är ute och kör, många i år
SvaraRadera