Inte mycket att diskutera om. Första priset i kategorin charmiga skogsfåglar i mina trakter går till stjärtmesarna. Den här bjöd förstås till lite extra och smälte fotografens hjärta. Det är jag nog inte ensam om. Härförleden träffade jag på en fotograferande kollega i skogen, vit, vuxen man som i allt annat verkade fullkomligt normal. Hans passion var just dessa fåglar som han noga förhörde sig om huruvida jag påträffat några under min promenad. Bofink, björktrast, örn jag beskrev verkade personen inte minsta intresserad av, bara dessa små ulltottar. Så långt kan det alltså gå.
De är fina , såg en sådan förra året vid fågelbordet o hoppas den kommer igen. IBlåser o småsnöar här nu på Höglandet och är +1 grad.....
SvaraRaderaHej Klas!
SvaraRaderaJa, det är verkligen något speciellt med dessa små "ulltottar". Jag blir alltid så glad varje gång jag ser dem vilket inte är så ofta tyvärr, men de är ju så charmiga.
Ha en fin kväll
/Ingemar
Vilken sötnos.Tänker på dendär behårade stora figuren vad den nu heter när jag ser den.
SvaraRaderaIngen fågel jag träffat på IRL.Min fågelrepertoar är inte så stor ännu då mitt intresse för dom egentligen började som störst i sommar då jag köpte min första systemkamera och varje ny sedd art är en lyckokänsla.
Vill oxå tacka för dina fina kommentarer på min blogg.Dom gjorde mig verkligen glad.
Och du såg inte fel.Några av bilderna blev lite blå trots dragande av reglagen hit och dit.
Trevlig söndag på dig.
//Kicki
Jamen, det var då sött! Här kan jag stundom se dom små vita läng-stjärtade fåglarna, men de är sååå otroligt flyktiga.
SvaraRaderaHa det gott /bea
Så söt!! Har aldrig sett någon, vet inte om de finns här...men de gör de säkert, med tanke på alla andra fåglar jag upptäckt de senaste åren som jag tidigare inte hade en aning om :)
SvaraRadera