Mer om mörker

Ont om rovfågel betyder inte inga alls. Ur gråheten susar den här skönheten fram.

Idag lite ljusare himlavalv. Kanske man kan få napp med större rovfågel ?
Igår lyckades jag i alla fall ta en flygbild på kormorant över sjön. ISO 1600, öppen bländare och ett stegs plusexponeringskompensation gav 1/250 s slutartid...: (  Den berömda kolsäcken är väl nästa steg. På analoga tiden hade fotografering inte längre varit möjlig om man velat bibehålla någon slags IQ i resultatet.

Ingen Walt Disney-figur

Experiment ? Nä, antagligen gick jag bara ett steg längre än jag brukar i processen av denna bild. Ser inte ut som mina vanliga, tycker jag.

Men istället för att göra om hamnar den här. Bambi på is, tänker jag trots att det varken handlar om halka eller rådjurskid. Istället ser vi en trekvartsvuxen kronhjortskalv på säker mark. Med päls så torr och mjuk. Hade jag bara orkat, önskar jag att jag kunnat bära djuret med hem...

Var det verkligen bättre förr ?

Eftersom jag och många andra bloggande individer pratar om - läs gnäller om - vädret stup i kvarten, kan min blogg utgöra god väderalmanacka. Så hur var det beställt med det förra året, samma tid ? Visst härjade snö och storm som värst nu ? Inte alls, visar en snabb slagning. Lika grågrått, mulet och blött då som nu. Minnet är selektivt.
En sak jag tycker mig märka med årets höst är betydligt färre rovfåglar nu än då. I alla fall fastnar betydligt färre i kameran. Det lustiga är att medan jag förgäves spanar på de vanliga ställen händer det inte sällan att flockar drar fram hemma, väl återkommen dit. Har kanske något med betupptagningssäsongen att göra; där betorna skördas finns oxå rovfåglarna och det är väl bekant att åkrar skördas efter rullande schema.

Så här en gammal bekant. Ingen nytagen bild, bara nyprocessad. Gladan på balvagnen, förra året. Jag vill att du kommer tillbaka...

Mörkrets härskare fotograferade

Efter att under större delen av hösten kämpat mot trastar som flyr fältet från 50 meter eller längre, hade jag igår turen att möta deras uppförandemässiga motsats. Hade fyra koltrastar inne i ett mindre träd vid åkanten. De var tysta så jag fick inte ens chansen att smyga på allvar innan jag stod så nära att jag tvingades backa ett par steg. Inte ens då flög de upp. Misstänker att de förlitade sig på omgivande, tätbevuxna grenverket för sin säkerhet. Mörkt var det ju såklart därinne oxå.

Den här frihandstogs på 1/40s , 700 mm brännvidd, ISO 1600, så ganska tuffa förhållanden. Bilden härunder behövde 1/30 s. Så fåglarna lät mig hållas. Inte kan det bli några bilder ur den här röran...

Kanske inga kioskvältare duger de gott åt mig. Första bilderna på koltrast sedan förra året, tror jag. Alltid något att glädjas över. 

Lilla undret

Varje fotografs dröm. I alla fall för oss med sämre närsyn. Objektet med markörer för autofokusen att bita sig fast i. Som blir skarp nästan under vilka omständigheter som helst. Detta under, mina bloggande medmänniskor, är just vad staren står för.

Inte sällan väldigt skygga dröjde en sig kvar på stolpen länge nog. Vackert metallskimrande. Jag har tagit bort en del krut i den blå färgkanalen därför att min fotoutrustning under vissa betingelser verkar benägen att lägga till i just denna. Mina ögon berättar för mig om fågelns svärta, sensorn säger något annat. Så kanske bilden blev en kompromiss ?

Konsten att hålla sig utanför hagar. Eller tvärtom.

Naturen är som bäst när man gissar fel. Ingen tvekan om det. Här stod vi två naturkunniga personer och diskuterade vilken väg kronhjortarna skulle ta. Ingen svår gissning att det måste bli över fälten därför att alternativet vore att simma över ån. Så med ungtjurar i hagen, omgärdad av elektriskt tråd,  kom vi fram till att de lätt hoppar över den bara metern höga avspärrningen. Ställer in mig och kamerans fokusmode på detta. Så vad händer ?

Osannolikt. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till. I en enda smidig sekvens av rörelser flöt de stora kropparna in under bottentråden. Som sagt elektrifierad. Nu är det ju möjligt att elaggregatet köpts in på Ikea och därför var ur funktion. Kanske inte så sannolikt ändå. Nej, det troliga är väl att snabbhet + torr, fluffig vinterpäls gjorde att elstöten kunde undvikas.
Jag har skrivit det tidigare. Dessa djurs fenomenala spänst och graciösa rörelser förvandlar den bäst utbildade dressyrhästens till stolpig knyckighet. Till detta kommer nu blixtsnabb perception. Jag tänker mig själv situationen att i full fart spänsta mot en tråd - decimetrar ovan mark -  och utan att stanna upp kasta mig under den och fortsätta på andra sidan som om inget hänt. Ha, ha. Det skulle nog slutat illa, är jag rädd.
Någon som fortfarande är förvånad över 70-talets hjortrymlingar? I så fall kan jag vittna om var ett högt, specialkonstruerat hjortstaket knäckts. Kraftiga störar nerpålade i marken förslår inte så mycket när en kronhjort vill in eller ut. I detta fall hade fyra gått mitt av och staketet låg på marken.

Varför finns inte ett Ikea för humanister ?

Varit borta några dagar nu.  Det finns en god förklaring till detta. I början av veckan inhandlades på Ikea nya taklampor till hallen. Efter några dagars våndande över den förestående uppgiften beslöt jag att nu ska de upp. Nu när jag ändå är ensam hemma. Behövs ingen närmare redovisning mer än att efter två dagars hårt arbete har en armatur kommit upp. Och inte blev monteringen särskilt lyckad, heller. Ett elände att vara född med tummen felplacerad i handen.
Så mycket enklare det är hantera sina kameraprylar. Och roligt är det ju oxå. Jag gillar allt. Även bildbehandlingen och klarar av avancerade bildprogram på många datorer utan att blinka. Jag är duktig med handsågen och kan slå in en spik. Så nu vet vi alla detta.

Igår hann jag med lite fotografering i gravmörkret som råder. Inte ens den mest sofistikerade fototeknik biter på det. Hur jag än försökte kom de allra flesta bilderna på det gäng kungsfågel som härjade i granplanteringen ut med rörelseoskärpa. De är ganska orädda, sägs det och det kan jag hålla med om. Men de sitter stilla bara för sekunden eller kortare - i alla fall upplever jag det så - och är egentligen i ständig rörelse. Visst, några bilder blev skarpa. Men inte denna som jag tycker blev OK ändå.

Rain keeps falling on my head...

Så här upplever jag min fotografiska tillvaro just nu. Nyskördade, brunsvarta åkrar och strilande regn i kompakt mörker. Under dessa mindre nöjsamma förhållanden verkar de stackars djuren klara sig bra. Det är värre för fotografen som får låta bli att utföra sin älskade syssla :).

Vägarna ser precis likadana ut som åkrarna...I denna bild finns tre fasanhonor. Inte ens IRL såg jag den tredje i det kompakta förmiddagsdunklet.

Variant av tidigare visad fågel. Jo, densamma hägern satt på samma gren fyra dar i sträck innan den tröttnade. Här ser vi den huka i regnet. Ett hägerrike för ett paraply !

Inte en nytagen bild, enligt metadata togs den första halvan av september. Men jag kommer ändå så väl ihåg regnstormen som innan den drog över först släckte lyset. Är det bara jag som klagar ? Kanske synen med ålderns rätt försämrats ? Fotograferad  från bil kan ni i alla fall skönja en tofsvipa. Och, jo. Det var plaskblött inne i kupén, oxå.

Restauranggästerna

Mina fågelvänner anländer till matstället. Förmodar en del utgörs av gamla bekanta, andra är nya gäster.

Som vanligt hos mig är pilfinkarna totalt dominerande, ungefär i förhållandet 4 : 1 mot alla andra tillsammans.

Sen kommer nog blåmesen på plats # 2.  
Alla bilder tagna genom tvåglasfönster på bara ett par metrars avstånd.

På första och sista flygturen

Igår var en riktigt fin dag så jag passade på att åka ner till sjön. Ställde mig vid strandkanten intill inloppet och behövde inte vänta länge. Fiskmåsar, överallt fiskmåsar. Som jag hade vinden i ryggen fick jag några bilder från start. De plaskar i vattnet, bestämmer sig för att fly fältet och och då blir det bäst att flyga längs ån mot sjön där jag vaktade. Trevligt med annan bakgrund är himmel. Nu tänker jag i alla fall visa ett motiv mot just den bakgrunden.

Titta noga. En minimal abborre på sin troligen sista, men storslagna skånska resa. Ska man ändå bli måsmat måste detta var det bästa sättet. Knappast över vattenytan nån gång tidigare bjuds den på hisnande flygtur över det vackra landskapet. -Så det är så här min sjö ser ut ! Nu måste jag bara ta mig ut ur den här prekära situationen och berätta för alla mina tusenbröder...