Solen stekte, det var strax innan kl 10 på förmiddagen. Vägen tillbaka från sjön mot bilen går genom skogen. Normalt påträffas mycket lite av däggdjur i detta parti. Ens under vettigare tidpunkter. Men titta! Där borta i halvskuggan står ju en råget.
Bakom en tunn slöja av högt gräs kände hon sig tydligen tillräcklig skyddad och vi bekantade oss rejält med varandra.
Kanske 30 meter bort. Den lilla vind som rådde försökte lura autofokusen genom sina ständiga rörelser i gräset framför djuret. Tack vare spotfokusfunktionen kunde problemet galant avhjälpas. Hela tiden betraktade rågeten mig med ett slags upphöjt lugn. Kanske det var för varmt och hon detekterade ingen omedelbar livsfara? I alla fall kunde jag fyllt resten av minneskortet den dagen med detta enda motiv.
Djuret drog när tre högljudda unga killar närmade sig. Jag frågade om de ens märkt djuret? Nä, svarade de. Men de blev eld och lågor när jag pekade ut det flyende rådjuret.
Oj så sagolikt fin bild du fick ,Nette
SvaraRaderaHmmm, äkta känsla och glädje från din sida...och kanske även från rågetens:)
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att även "de unga" förstod stundens närhet och magi!?