lördag 4 juli 2015

Operation rädda fågelungen





Satt tillbakalutad med tangentbordet redo när det knabbade på ytterdörren.
-Klas! Skynda dig och öppna!
 Det är min frus röst jag hör. Så jag skyndar mig.





Fågelungen hade trasslat in sig under ett nät spänt över grannfruns grönsaksland. Så frun (min )fick utan verktyg slita av en plastlina i sänder. På behörigt avstånd från den lilla ömtåliga fågelkroppen.





Sen klippte jag av ock lirkade upp hela nätpusslet. Tankarna gick till romerska gladiatortypen retiarius. Den som med sitt kastnät effektivt fångade upp motståndaren och sen slaktade honom med treudden. Väl insnärjd i nätet fanns inget att göra än att invänta det snabbt nalkande finala ödet. Vi ville se annat utfall av den här fågelungens missöde.





Visste inte om den kunde flyga så ungen togs med tillbaka till grannfruns grönsaksland. Väl släppt ner på marken flög den genast iväg mot närmaste träd. Vi sken ikapp med solen.
Men nu kommer det lätt pinsamma. Vad är det för unge vi räddade? Huvudform och näbb pekar mot stare. Men färgen? Någon som vet? Det gröna är korrekt återgivet i bild.

6 kommentarer:

  1. Vilka hjältar ni är :o)
    Jag skulle tro att det är en stare, storlek och huvudform pekar på det. Jag har även för mig att de är grå-gröna när de unga.

    Önskar er en fortsatt bra sommar,
    Erik

    SvaraRadera
  2. Dramatik kan det bli överallt nu när dom små ska lära sig livet ,tur att ni fick det att gå bara döda ungar en koltrast låg på verandan här en flugsnappar unge låg på bastuverandan och hos mina föräldrar låg en fågel på verandan ,ha en fin söndag ,nette

    SvaraRadera
  3. Jepp det er en stærunge!Flott reddet:)))

    SvaraRadera
  4. Så snällt att rädda den stackaren, och så gott att den sedan tagits med så varsam hand att den kunde flyga iväg.
    Nu har jag läst ikapp mig hos dig igen efter att ha yrat runt i fjällen.
    På vägen hem såg vi en björn i skogskanten, men tyvärr hann inte fotografera, svårt att hitta ett ställe att vända en stor bobil,
    och att bara hoppa av och börja gå mot björnen vågade jag inte,
    kan ju vara lite hungrig och ilsk efter vintersömnen.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  5. Tack, allesammans. Starunge it was. Rantamor : Man ska nog aldrig väcka den björn som (just) sovit. Antagligen istället skapa rejält avstånd...
    / Klas

    SvaraRadera
  6. Sent omsider så kommer min kommentar...ja, jag är ju inte inne/ute i bloggriket så ofta...men detta uppskattar jag till fullo!
    All heder till ER och så önskar jag den lilla staren all lycka på färden!

    SvaraRadera