måndag 28 april 2014

Dag med vackert slut




Istället för att resa till storstaden med bilen föreslog Kvinnan att vi cyklar till byn och handlar blomjord? Stannar till i skogen och fotografera fåglar?  Så smart sagt, hon vet att sånt kan jag svårligen motstå. En titt ut genom fönsterrutan -  sommarväder rådde uppenbarligen - och jag nickade ja till förslaget. Letade reda på cykelpumpen och snart rullade vi lätt på asfalten med sjungande däck. Härligt! Självklart viker vi in på grusvägen efter husraden och - dang!! En osynlig kraft tog tag i cykeln och tvingade mig till 1:ans växel, stående. Självfallet längs en kilometerlång raksträcka, lika självklart uppförsbacke hela tiden. När ska man lära sig? Kvinnan såg hela tiden underfundig ut, hon känner väl min avsky för den här typen av cykelutflykt. Självklart visste hon ju om blåsten, ute i stallet som hon varit. Äntligen - efter evigheters plågor -  tillbaka hemma drack jag på stående fot och med darrande ben en hel liter vatten. Minst. Åt giktbrutenhet i akterkastellet fanns inget att göra, den där typen av träningsvärk går över på ett par dagar. Hoppas jag.
Äntligen dags för lite bilkörning, tänkte jag när senare på eftermiddagen kosan styrdes mot ängarna. Ja, jag gillar bilkörning. Farten håller mig uppmärksam på relevanta saker istället för tvångstankar om motvind, mjölksyra och värkande bak. Framme hoppades jag att dagens mindre lyckade start skulle kompenseras med något spännande i fågelväg. Och så blev det. Närbilder på rödbenan, igen. Och medan jag höll på med den såg jag en liten fågel flyga förbi, sätta sig på stolpen 20 meter bort. Kan det vara...? Lättade på handbromsen, rullade fram några metrar, parkerade fräckt tvärs över vägen. Årets första gulärla! Kul, nu är ställets signaturtätting oxå på plats. Hinner jag nu få en bild?






Jovisst!  Den satt kvar. Gudarna ler mot mig och alla krämpor känns plötsligt som bortblåsta... Om ett par veckor är det inte många som offrar tid på dessa fåglar. Men för mig. De är mina kompisar. Jag inbillar mig att den kom ihåg mig sen senaste åren :).

7 kommentarer:

  1. Vilken vacker fågel, vilken bild, vilken snygg bakgrund.Du har gjort det igen.

    SvaraRadera
  2. Visst han kom ihåg dig :) Det tror jag på!
    Vilken läcker bild det blev.
    Hoppas cykelturen var för det mesta härlig... Fast jag förstår dig... ;)
    Hälsningar Halina
    PS
    Ödmjukaste tack för dina rader :) Fiskarna är Koi karpar, mycket lekfulla varelser och min sambos största kärlek ;)

    SvaraRadera
  3. Haha skrattade gått åt din tur med cykeln ;) själv har jag ingen bil här I Sheffield så då är det cykel och en tung kameraväska på ryggen som gäller och mycket branta och långa uppförsbackar. Bilden då, är mycket fin gillar färgerna och kompet. Själva fågeln är fin den också har aldrig sett en sån förut själv men den påminner lite om forsärlan som jag har sett.

    SvaraRadera
  4. Så fin den är. Undrar om vi har sådana här ??

    SvaraRadera
  5. Vwry nice little bird and photo.
    Best wishes: Geraldo

    SvaraRadera
  6. Hej Klas, underbar läsning, känner igen lockmetoden din fru använder sig av. För min del brukar en god matsäck funka på min man.
    Bilden är alldeles underbart vacker och precis som den förra så blir det otroligt effektfullt med den stilrena bakgrunden i ljuva färgtoner. Själv är jag givetvis glad om jag lyckas med en helt blå bakgrund utan hus, skorstenar och annat inte så fördelaktigt. Inspirerande bild igen.
    Monica

    SvaraRadera
  7. Det var länge sen man cyklade...nä, det är bil som gäller...underbar läsning!
    Här hemma hos mig har siktats rödstjärt och frugan hörde ev en flugsnappare...båda i morse så nu spanar jag då och då för att få ngn bild på ngn av dem lr båda!
    Ha en fin Valborg!
    Steffe

    SvaraRadera