torsdag 17 maj 2012

Naturen är hanterbar, människan hungrig



Vad som förefaller vara en sommarbild har i själva verket exponerats en eftermiddag i slutet av oktober för några år sedan. Inget i fotot förebådar den värsta vintern på mycket länge inom mitt område; bara någon månad senare var ju landskapet täckt av nära halvmetern snö som låg kvar mer än en fjärdedels år, understödd av arktisk kyla och bitande isvindar. Hur klarar djuren det? Ja, hur klarar vi människor oss? Vi läser böcker , lyssnar på musik, fotograferar - så klart. Dovhjortarna älskar att sola sig de gånger det tillåts, det har jag sett många gånger. Kanske finner de oxå behag i själva kroppens rörelser, inte känner de sig med sina långa ben handikappade av lite snö (bortsett skare)! Likt arabhästen som sägs i galopp dricka luften den klyver. Till sist har de alla möjligheter att lyssna till skogen, en ljudkuliss även en del av oss tvåbenta kan uppskatta.Foga till detta tryggheten i att existera i en grupp och hjortarna har förhoppningsvis vad som krävs för att ta sig genom vinterns träskelände. Läste f.ö om "mina" skogar att för inte längre sedan än på nuvarande slottsherrens farfars tid fanns färre än en handfull dovhjortar kvar. Alla övriga hade redan gått till köttgrytorna. På en 75 år har nu beståndet ökat till kanske 250 individer, alla väl utrustade för kommande vintrar och numera hjälpta av utlagd mat. Anar man inte trots allt en viss tillförsikt i djurens blick?





 











3 kommentarer:

  1. Helt ljuvlig bild. vilken underbar känsla i det. helt underbar.

    SvaraRadera
  2. Kul att se dovhjort, fin bild. VI har tyvärr inte dem här, bara en som förirrade sig hit (se inlägg älgskådespel med överraskningar). Vi har ett hägn 1 mil fågelvägen så inte osannolikt att den dragit sig hit. Den var dock ensam och har nog vandrat vidare, synd

    SvaraRadera
  3. Trevlig lummig känsla, och vackert ljus såklart! Nej, det är inte alltid man kan se när en bild är tagen, själv hade jag inte alls kunnat gissa att den var tagen i oktober, det ser ut som en sommarbild (som du skrev) men det är ju fint det också :)
    // Sander

    SvaraRadera