Kärrhök (1)

Det har varit tunnsått med kärrhök i bloggen i år. Det är för att jag knappt sett några. Och har jag stött på fågeln så har den oftast hållit sig på sin kant, långt borta. Men så en dag förändras allt.

Från ingenstans fanns den plötsligt framför mig där jag satt i bilen, 20 meter bort. Inte nog med det. Ryttlande stannade den kvar någon minut.

Jag fick fullt sjå med att lyfta upp riggen. För att fånga fågeln så pass nära tvingades jag sjunka ihop i bilsätet så övre fönsterkarmen tillät nog med utrymme i höjdled. Man klarar mer än man tror! Jag satt så för ett tag.  Först ensam på den lilla vägen, på parkett med den vackra fågeln cirklande och ryttlande på den kameravänliga sidan dessutom. Världen log mot mig.
Ett litet problem uppstod vid identifieringen. Om denna är en ljus, brun kärrhök hona eller blå dito har jag lite svårt att bestämma mig för. Om  någon därute vet bättre uppskattas svaret.

Svårfotograferad?

Först. Tack för allt stöd. Det gör gott. Som alltid måste livet levas vidare. Har haft egen hund sen tjugoårsåldern så kanske till nästa vår, igen.

På tal om avklippt stjärt. Spettarna jag visar här har fotograferats i mer än drägliga situationer. Så jag undrar varför stjärten aldrig tycks komma med på bild? Kanske för man koncentrerar sig på fågelns övre, spektakulära företräden? Sen tycks de vara specialister på att alltid få något täckande typ gren mellan sig och mig-fotografen. 

T o m med distans oss emellan...

... är de inte hopplösa?

Sorgligt

I sanning. Detta år har för min del utvecklats till ett veritabelt annus horribilis. Igår fick vi ta bort min ständige och trogne fyrbente följeslagare. Molander skulle ha fyllt 15 år om inte olyckan inträffat. Senaste 7 åren varit med mig på våra äventyr i skog och ängar, alltid lika glad även om åldern börjat ta ut sin rätt mot slutet. Utan utbildning naturligt fantastisk fotokompanjon i det att att han aldrig skällde på andra djur. Haren kunde sitta 10 meter ifrån oss, en kronhjort kunde braka ut på vägen nära, nära. Hunden inte så mycket som gläfste till. Det gav mig många fina fototillfällen eftersom objekten närmast verkade lite nyfikna på den lille krabaten vid min sida.

Sista bilden jag tog, för en månad sedan. Ha det så bra i din hundhimmel. Vi älskar dig.

Skogsmörker

Inne bland buskagen råder nästan totalt mörker. Fel! Men relativt den gassande solen runt omkring måste ögonen ges tid för adaptering. Så först la jag märke till en suddig, mörk punkt som flyttade runt på grenverket i hög fart. Med kamerans fenomenala spotfokus kunde jag i alla fall låsa fokus på suddigheten och tryckte av en serie, okänt på vad. Först hemma kunde jag se vilken fågel det var och bildbehandlingsprogrammet tog hand om resten till dess nötväckan framstod i alla sin härlighet. Nåja, nästan då. Tyvärr såg jag inte till att spara plats för den långa stjärten därinne i halvdunklet. Känns ändå bra att man kan komma ut med så pass hyggligt resultat, den svaga inputen till trots.

Stork, vatten & värme

Ännu en dag med rekordvärme eller snudd på står framför dörren. Nu tar jag snart fram överblivna vinterbilder och kyler ned bloggen med. Men än så länge orkar jag med hettan. På tal om kyla så kommer här en flygbild. Flygbild med sifon. Jag ser inte så mycket av bevattningsanläggningar i funktion dessa dagar. Kanske grundvattennivåerna påverkas för mycket vid stora vattenuttag som det i bild? Fotot gjordes för några veckor sen. På den tiden kunde man fortfarande tillbringa någon timme i tornet med att vänta in fåglar.

Sommarhettan över oss

Strålande sol, nästan vindstilla. Perfekta förhållanden för en fotopromenad i naturen ? Inte alls, och detta skriver jag mest för att senare hålla i minnet när vinterstormen tjuter runt knutarna . Om knappa halvåret eller så. 30 grader i skuggan, tryckande värme och hot om åska gör att man gärna tar självvald isolering inomhus istället.

Under eftermiddagens stekhetta håller sig oxå djuren gärna borta från det värsta. Som denna skuggtörstiga hare som tar igen sig under det lilla trädet, lät mig ta mina bilder utan att röra sig det minsta. Låg såklart kvar när jag och hund - kopplad naturligtvis - gick därifrån.

Eller gladan som slött såg ner på mig från sin gren. Fick ta många bilder och motvilligt uppgav den sin lite vindsvalkande position först nät jag blev lite för aggressiv i mitt närmande.

Den ensamma kråkan försöker först försvara sin pinne mot det stora gänget råkor den hastigt fått som närmaste granne. I hettan är det snart ingen som längre orkar bråka. Bli du kvar där du sitter, menar de. Vi gitter inte utmobba dig!

Strandliv

Så här i badtider tyckte jag att stranden kunde undersökas. Tokbadar  fåglarna lika frekvent som vi människor nu när värmen toppat för denna sommar? Raskt  till  Äskebäskan - området heter faktiskt så - för att se efter. Frågan fick sitt snabba svar. Bara någon enstaka fågelindivid flöt på ytan därute. Desto fler hade parkerat sig någon meter från vattenlinjen, inte minst då grågässen. Som vanligt, alltså. Där det finns fågel finns i min landsände visar sig oxå alltid skaror med gäss. Här tittar de ut på de badande.

Såg oxå diffusa rörelser i ögonvrån som verkade följa ett högljutt pipljud. Där! På den lilla sandkullen satt den stilla för någon sekund, min lilla strandpipare som inte alls hade några högre tankar om min närvaro. -Få det gjort nu och sedan - stick! Verkar den vilja säga. Sagt och gjort, något mer att berätta om just denna strandremsa kunde jag inte hitta för dagen.

Mimik i högre skolan

Häromdagen sprang jag på en riktigt underhållande liten fågel. Antar att vi talar om sånglärka, kanske t o m juvenil sådan. Hittade den i mörkret under fågeltornet. Tog tiotalet bilder i snabb följd och kan konstateras att inte på en enda ruta ser den lika dan ut som på föregående. En riktig estradör, således ( som visats tidigare i bloggen). Någon mer som associerar till Monte Pythons-gängets  Department of silly walks i första?

Kolla uttrycksfullheten! Född skådespelare, tycker jag. Måste vara ett roligt bo att växa upp i, lärkfamiljens.

På snabba ben på väg hem

Vild & vacker

Min skarpa syn spanar. Jag är hungrig. Jag kommer efter dig. Snart hittar jag dig. Du är chanslös när jag slår till, lilla åkersork.