Som det en gång var...

Bilder av den här typen var tidigare för mig ett slags stapelvara. Tills något hände för kanske tre år sen. I "mina" skogar.
Skogsvård, kallas det. Skövling vore bättre beteckning. Förlust av habitat, eller vad ni vill. Vilda djur som korsar vägar hör historien till. Det finns kort sagt inte mycket skog kvar att korsa vägar för. Finns då heller inga skäl i världen att ta risken exponera sig (bokstavligt!) så öppet längre?

Så det här fotot ( från tidigare i veckan ) är kanske undantaget som bekräftar den beramade regeln. Eller kanske man ska våga hoppas på att djuren bestämt sig för att nu, nu får det vara nog!?  Och de tar tillbaka sin skog?
Jag tror inte att rådjuret någonsin såg mig. Inte en enda gång tittade hon - geten - åt mitt håll. Men som visas gick det undan ändå...
I bakgrunden ses en av många vedstaplar. Jag kan visst förstå att markägare nån gång vill tjäna pengar på sin skog. Men så mycket? Och staketera in stora delar av resten? Jag fruktar att på dessa inhägnade områden ska onaturliga monobestånd á la julgran få breda ut sig. Oh, heliga enfald...