måndag 12 januari 2015

Svartmes, svartmes!





Får jag presentera - och nu ska det väl ändå bli rätt denna gång - inte talltita. Nä,nä. Men svartmesen! Visst är det väl så? Fotad för en knapp vecka sedan kan man ändå se att lite av naturens färger fortfarande finns kvar. God motvikt till den sobert tecknade lilla fågeln.





Här verkar den undersöka om detta sitt nya fynd innehåller något ätbart. En mycket trevlig och orädd fågel, fotograferad med lång brännvidd från bara strax innan fokusstopp. På korta sidan, vill säga. Efter ett tjugotal bilder tröttnade den till slut på mig. Flög iväg. Men inte längre än till närmaste gren. Därifrån spände den lilla krabaten ögonen i mig och det gick inte att ta miste på budskapet : Gå nu, låt mig få äta klart! Såklart jag genast gjorde :).

5 kommentarer:

  1. Alltså du är så otroligt duktig att fotografera fåglar, en njutning att bläddra i din blogg.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  2. Den där vita lilla fågeln du har som bild på din blogg, vad är det för fågel ????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Rantamor!
      Tack för dina värmande ord. de gör skillnad.
      Den lilla vita är stjärtmes, skogens lilla charmtroll (tillsammans med så många andra).
      / Klas

      Radera
  3. Åhh nummer to er bare søøøt :)

    SvaraRadera
  4. Haha, det förstår jag att du lämnade med en gång för du blev väl såklart sugen på en middag du också och glömde helt kameran och fotograferingen för tanken på mat som svartmesen förmedlade :-)

    SvaraRadera