Glada !

Fortsätter i rovfågelspåret. En födosökande, långsamtglidande  glada gör en tacksam gir runt tornet. Inga ideala ljusförhållanden denna gång heller, men bara att gilla läget. Vädret har inte bjudit på klar himmel många dagar hittills denna sommar. Apropås just glada. Minnesgoda läsare kanske erinrar sig förra säsongens serie Glada på bal (-vagn). Ser det minsann inte ut som om den serien kanske kan återupptas även denna säsong. Att döma av kvällens besök på ängarna. Fortsättning följer!

Om ormvråk och teknik

Ser man på maken! En ormvråk. Tror inte jag fotograferat någon sen senvåren. I den höga växtlighet som råder i området verkar de hitta sin föda någon annanstans. I alla fall satt denna i en mörk buske och lät den skarpa eftermiddagssolen lysa över sitt ansikte. Min minnesbild säger att fågeln såg vit ut. Fostrad som jag är i analoga tänkandet ska det inte gå att få bildresultat ur sådant fototillfälle. Men hur lätt som helst trollas fågelns fjäderdräkt fram i råkonverteringsprogrammet och det gick bra att även applicera lite upplättning under ögat där näbben annars skuggat för. Tjosan, känns som att allt kan fotograferas. Ny teknik inom sensorfabrikationen lovar än mer exponeringsspelrum och än bättre fokusering under allt sämre förhållanden. Glad att få uppleva allt detta goda. Fortfarande behövs förstås en person bakom de raffinerade kamerorna och en av dessa är strax raskt på väg till skördefältet!

I väntan på skörd

Det råder skördetider. Aldrig tidigare kan jag erinra ett personligt intresse för bondelivet. Visst är det fantastiskt - och alldeles nödvändigt - att växande råvaror blir mat som köps i butik. Har bott på landet i mer än tjugo år och har i sinnet fortfarande det som brukar kallas stadsperspektivet på mat. Något man betalar för i butik. Nå. Kronhinden käkar i godan ro av just dessa råvaror på just det fält jag intresserar mig för. Jag missunnar den inte maten, inte alls. Men hundratalet metrar bort från denna situation står ett fågeltorn. I det vill jag stå när bonden skördar. Orsak till intresset är den svans av närgångna fåglar som dyker upp. Stork, rovfåglar av alla slag. När traktorn vänder har jag ett fotograferingsavstånd på tiotalet metrar och befinner mig i exakt rätt höjd. Därför bränner jag bensin till detta område,  varje dag det inte regnar...

Om ledsna djur och missade chanser

Här ett djur till som det tyvärr inte verkar gå så bra för. Eller är det bara jag som läser in för mycket i den resignerade blicken? Det är tråkigt med djur som insjuknar, men så klart inte konstigare än att vi själva drabbas. Men djuren har ju ingen doktor att gå till och får förlita sig på medicinen som är deras egen kropp. Härdiga är de och förhoppningsvis uppträder den här gravanden normalt nästa vecka.
Jag vill berätta om en annan sak. Igår var missarnas dag och jag tänker inte på katter. Svalor, törn/ärtsångare, skriande glada, gulsparv. Alla lyfte ögonblicket innan avtryckarfingret skulle till att börja jobba. Jag menar precis innan, mycket försmädligt. Men värsta missen hände i tornet. Hade hört sommargyllingen spela under några minuter från annat håll. Plötsligt landar den mitt i målområdet, på gren 10 meter bort. Vågar knappt andas när jag höjer fotoriggen och letar upp fågeln i sökaren. Poff! Borta. Neeejjj!!! Ett på alla vis utsökt fototillfälle rämnade. Mitt framför näsan. Jag får nöja mig med att ha sett den fantastiskt vackra fågeln, det är inte alla förunnat. Obsen inrapporterades till Svalan igår. Idag ska jag tillbaka till samma plats, vem  vet  vad som kan hända.

Betfältets Don Juan

Något är galet med den här unge mannen. Mager, med vinterpälsen delvis kvar skiljde han ut sig från andra djur jag såg denna kväll. Han gick ensam, men så gör ju andra bockar oxå. Däremot kanske betfältet han står i kan råda bot på undervikten, jag hoppas i alla fall så. Så medan vi hoppas att livets mer basala prospekt ser ljusare ut för honom måste en annan sak framhållas. Klicka på bilden, titta på blicken. Vilken get kan motstå dessa ögon? Eller människa, för den delen. En riktig hjärtekrossare blir han, den bock vi tittar på. 

En dag i gulärlans liv (4)

OK. Jag får väl erkänna, då. Är nämligen inte säker om fågeln ovan är samma som i serien i övrigt, tagen vid samma tillfälle samma dag som den ändå är. Vad jag ville berätta var annars att fågeln satt på taggtråden. Efter tiotalet bilder fick den nog, flög upp och iväg. Jag tittade på displayen. Yes! För en gångs skull hängde autofokusen med och la skärpan på rätt ställe, över det lilla ansiktet. Autofokusen hann med? Nja, troligen är det väl personen bakom kameran som inte reagerar fort nog. Vem kan förutsäga när en fågel lättar? Inte lätt, det där. Hemma såg jag senare att fågeln tappade sin lilla hopkramade gräsboll i lyftet och bilden fick en ytterligare dimension.

Hoppar över ån

Märker jag har viss förkärlek till harar. Såklart jag gillar djuren. Men främst för att de är så lättfotograferade. Nåja, så himla lätt är det inte alla gånger. Men jämfört med andra djurslag så. Den här kom helt oväntat.

Jag satt i gömslet och spanande efter forsärla och kungsfiskare. Naturligtvis vadar den över ån på det mest mörka stället en bit bort och min ISO-inställning var anpassad efter andra förhållanden. Men det var bara bra. Lite motivisk rörelseoskärpa passar bra in här. På bilderna ser det ut att gå undan i värsta farten. Min hågkomst är istället att djuret försiktigt prövade sig fram. Som vissa bilar ser de här snabba ut i alla hastigheter.
PS : Någon mer som märkt att Blogger numer tar bort Exif-data? Samma bild publicerad på t.ex Naturfotoforum har metadata kvar. Tacksam om någon känner till sätt att arbeta bort detta oskick.. /

En dag i gulärlans liv (3)

Serien fortsätter. Nybadad och torr verkar den nyfiken på den som följt alla dess förehavanden, trippar fram mot fotografen. Först försiktigt. Inte för att underlaget skulle vara löst. Här står den på ett cementrör. Utan för att den vill utmana mitt objektivs MFA. Hanen klarade inte riktigt detta, här i bilden fattas kanske decimetern. Honan hade inga problem, hon var kanske metern ifrån bilen jag sitter i. Min kvinna säger att det är så typiskt, men jag vet inte om det är riktigt sant. I alla fall är bilden ovan fullständigt obeskuren, kom ut exakt som den såg ut i sökaren. 18 miljoner hyfsat skarpa pixlar på en liten fågelkropp. Gott som en lyxmiddag på restaurang - hemma, då. 

Rosenfink,kornsparv eller vad?

Rosenfink, säger en. Kan honan vara kornsparv, frågar en annan. Klart är att kornsparv siktats i området vid ungefär samma tid bilderna togs. Jag tror på rosenfink och de båda fåglarna hörde ihop, var ett par. Lite kul om jag har fel och kornsparv är svaret. När jag stod i tornet körde en svart Mercedes E-klass fram. Ut hoppade en ung man, frågade mig hade kornsparv möjligen siktats? Betraktade bil och dess passagerare lite noggrannare. De var fem personer, alla killar i 25-30-årsåldern och alla letade efter en liten sparv... Det finns hopp för världen, trots allt.

Finns någon  läsare som vågar sig på en artbestämning?

En dag i gulärlans liv (2)

Så var badet klart. Dags att torka sig.

 Här går det undan med vingar och stjärtfjädrarna!

I alla fall ovantecknad hade inte sett den här proceduren i sin helhet tidigare. Man hoppas ju att att extremiteterna inte går ur led...