Ett lyft för vråken?

Här visar jag upp fjällvråken i ögonblicket just innan den blir luftburen. Samma individ som publicerats här tidigare. I vackert, vinterskrudat landskap tog den chansen att få visa upp vingarnas magnifika undersida. Våra förfäder -  ur jägarsamhället - har annars tillsett att undflyende fåglar mest visar baken till och på så sätt minimerar sin träffyta. Smällar vi européer med vårt historiskt sett höga jakttryck får ta, annars hade vi sentida ättlingar väl inte funnits till...

Ursäkta, här är jag ju igen.

Dags att charmas av de små stjärtmesarna igen? I alla fall mitt hjärta har en speciell hotspot för dessa. Dåligt ljus som så ofta förr när man träffar på dem, men jag kan inte låta bli att fota ändå.

Rejäl färgklick

Den granna fågeln - en gulsparv - satt långt inne i buskaget och kände sig nog rätt säker. Denna gången blir det ingen bild, herr fotografen! Men min kamera är rent fenomenal på att hämta ut små ting från t o m detta virrvarr av korsande och skymmande grenar. Det hjälper ju förstås att solen tränger in och att fågeln är ljust tecknad. Norrhimlens djupa blåton i fonden fick jag på köpet.

Likt en svan över mörka vatten

Tankarna virvlar runt i skallen skallen. Tänk att du befinner dig i ett brinnande, rökigt inferno. Alla sinnen inriktade på en enda sak. Komma ut och överleva. Bara det. Där! Du är nästan framme vid utgången, du klarade det! Men. Någon tar tag i dig, skriker något ohörbart i örat. Du stretar emot, men sitter fast, kommer inte framåt. Till sist lyckas du slita dig loss, men bakom ligger travar av döda människor som aldrig kom fram i den uppstannade kön.
Vilken mardröm jag nyss hade! Men för andra bitter verklighet. Jag är själv i säkerhetsbranschen och undrar om tragedin i Brasilien hade kunnat hända oxå i Sverige? Svaret är nog tyvärr ett ja. Profit går före människoliv och det skulle inte förvåna om nödutgångarna oxå här hemma i många fall är låsta. Tvärtom, egentligen blir jag positivt överraskad om de inte är det. Hur många av oss kollar detta innan vi sätter oss till bords?
// Tanken med bloggen är inte att kommentera dagsaktuella händelser men jag kände att i detta fall måste något få pysa ut.

Grand Prix D´Amerique

Nu går starten i detta fantastiska travlopp (för hästar)! Här är skogens variant. Tusan, oxå! De svenska hoppen körde bort sig. Men svenska harar kan man alltid lita på, de har kraften kvar på upploppet. 

Liten fågel - stora frågetecken

Har lärt mig att dessa småfåglar är riktigt svårfotograferade, med snabba, knyckiga och oförutserbara härjningståg längs gren&stam. Så vilken lycka när när detta exemplar av trädkryparen hittat något riktigt gott där i klykan och blev på plats ett par sekunder. Turen finns med på ett annat hörn i form av ett försiktigt, nerstrilande solljus på fågeln där den sitter på rätta, södra sidan av grenen. En helt annan sak : Idag och imorgon infaller årets fågelräknardag vid våra matplatser därhemma i  trädgården. Om ni inte redan visste, gå in på SOFs hemsida och läs detaljerna. Ju fler som deltar desto bättre statistik. För en gångs skull känns denna gren av matematiken viktig. Forskarna kan tydligen dra ganska vittgående slutsatser om födotillgång, sjukdomar, mänsklig  påverkan  av miljön och överhuvudtaget fluktuerar det totala beståndet av våra bevingade vänner rätt kraftigt mellan åren. Det kan väl vara en god gärning att bistå vetenskapen här?

Kunskap är mackt!

Här spanas det efter gnagare. Vegetationen i bakgrunden ser normalt vinterfrodig ut. Så kanske fågeln får sitta kvar hungrig. Huh? Hur hänger nu dessa påståenden ihop? Har han gått bananas totalt, eller? Lugn, det finns förklaringar. Intresserar man sig för djur i allmänhet - och fåglar i synnerhet -  finner man sig raskt  förflyttad till forskningens absoluta framkanter. Umeåuniversitetet har nämligen producerat kunskapen att från satellit kan gnagarnas framfart i vegetationen kvantifieras så exakt att matlusten s a s lämnar spår efter sig. Speciellt år då lämlar och andra småkryp härjar som värst. Så om ni någon gång hamnar i omloppsbana runt vår kära planet kan ni med vetenskaplig exakthet konstatera om vi haft lämmelår eller inte. Mycket mer praktiskt än att ringa och fråga en norrlänning!    Källa :  http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sorkspar-syns-fran-rymden_7234825.svd

Varning!

Vråken  kom fram snabbt och bilden kom ut mörk. Nej, det var inte månljus, bara 2 stegs oavsiktlig underexponering. Det hade det goda med sig att fågeln blev skarpt återgiven i rörelsen. Så vad gör man? Jag lättade upp skuggorna under vingarna så gott jag tyckte det gick. Sedan gjorde jag det förbjudna. Den lilla högdagern  i  vänstra övre hörnet skuggades/pjattades fram och bilden blev genast bättre, tycker jag. Detta är ju fusk i den mån att högdagern inte alls fanns i verkligheten. Men detta är gammalt fuskande som lätt kunde ha utförts i det våta/analoga mörkrummet och alldeles säkert har det skett många gånger på många händers bilder. Ett etablerat fuskande, s a s. Med rejäl varningsskylt är det i mitt tycke OK att publicera bilden. Tala gärna om vad ni tycker.

Kurre förklarar sig

Min glade polare är tillbaka! I mellersta rutan försöker han förklara varför vissa ekorrar verkar så charmerande på människorna. "-Det är för att vi har talangen", säger han. "Den kommer med modersmjölken".Som den revyvane aktör han är tackar han publiken i sista bilden med sedvanlig reverens. Jo, det  var en strålande föreställning!

Snabbstartaren

Gott om rovfågel är det just nu. I det fina vintervädret som råder cirklar de runt, runt eller sitter på stolpar längs vägarna och inväntar roadkills. Igår flög en havsörn upp från diket bara hundratalet meter från byn. Den kämpade hårt med vingarna för lyftet och under en kort sekund kunde jag stirra in i vitögat innan bilen passerade under fågeln. Häftigt! Väckan ovan gör betydligt snabbare starter och det är nog tur för den sitter ju inte kvar på samma ställe längre än några sekunder. Kanske den tittar upp mot himlen för att se att ingen av de där stora, cirklande monstren är på väg ner.