Snabba fåglar

De två ladusvalorna är snabba i flykten. Verkar även stämma bra med hur de hanterar talorganet...

Fågeln på bilden ovan bättrar på boet. Känns rätt mysigt att sistnämnda finns bakom ryggen, inne i gömslet. Tror det är för åtminstone tredje året i rad nu dessa föräldrar valt denna förmodat säkra plats för sin häckning.

Från samma gömsle en bild på min första lärkfalk för säsongen. Det var (för en gångs skull) varmt och gott om mat surrande i luften.

Elegant, ypperlig flygare närmar sig matbordet med byte i mun. Eftersom vår råder var måltiden inte tänkt för egen del. Nej, han flög omkring i vida cirklar, sökande efter en hona att ge bort fisken till. Som ömhetsbevis. Tyvärr ingen lycka detta tillfälle. Men en så duktig fiskare får säkert en partner.
 

Bak som i ändalykt

 

Den vanligaste formen av djurbilder som jag tror alla drabbas av. Djuret vänder sig om. Just som du trycker av. Kvar blir bakbilden. Ofta nog förpassad till papperskorgen.

Ena sekunden poserar motivet så där grant från sidan eller i halvprofil...

...ja ni förstår redan vad jag vill ha sagt. 

Någon gång, som i bilden ovan, verkar motivet redan från början bestämt sig. Bakbild ska du få!

Andra gånger väntar fotografen i upplevd evighet. Vänd på dig!! En mycket ovanlig, helt svart dovhjort hade mumsat på gräset så länge i sena aftonen att ljuset höll på dö ut. Vände den på sig? Nä, bättre än så här ville den helt enkelt inte. Och det fick jag finna mig i.

Har fåglar humor ?

 

Fina fåglar, de här långbenta skärfläckorna. Kanske de också sprider humor?? Kom i alla fall på den här individen. Lömskt gjorde fågeln - den svartvita alltså - först en kringgående rörelse bakom ryggen på det strävsamma paret gräsand. 

När honan strax därpå rultat väg till sitt rätta element i vattnet ser skärfläckan sin chans. Kaxigt hoppar den fram mot gräsandshanen. - Ha, nu skrämde jag dig allt !! Och verkar tycka att just här och nu har ett verkligt lyckat gag utförts.

Men den gubben gick inte hem!  Störtförbannad deklarerar anden sin uppfattning av tilltaget. - Sluta trakassera oss vanliga fåglar! Vi må ha kortare ben men är lika vackra ändå !! Mycket hetluft här. Hördes ända in i gömslet :)

Och som för att sätta kraft bakom just de orden, eller andra med samma innebörd, attackerar han med full fart sin antagonist vadaren. Och jagar den längs strandkanten. Medan den senare förmodligen hoppas att polarna inte lägger märke till något av detta kanske inte så himla lyckade skämt ändå...

Fåglar om våren

Efter många års fotograferande i samma trakt börjar man nu något greppa ordningsföljden i flyttfåglars inflöden. Allt händer fort. När man skådat en art väntar nästa redan runt hörnet.

 

Nyanlända som svarthättan blandar sig snart med övervintrare. Alla lika positiva inför vårens bestyr.

Den ultrabräckliga grönbenan - åtminstone ser den i mina ögon väldigt sårbar ut - körs gång på gång bort av alla andra fåglar och får så klart de sämsta reviren. Av vilka jag räknar närmast vägarna som ett. Vilket i sin tur skapar goda fotomöjligheter. Ägretthägrar har stannat kvar hela vintern och måste hårt ha drabbats av denna årets upplaga i Skåne. Liksom fisktärnan lite ovanför kom snart även skräntärnor på besök. Sjöns småfisk varnas härmed!!

 

Ett par ständiga följeslagare vid sjösidan senaste månaderna är sävsparv och storskarv. Som fotograf kan man räkna med dessa. Trevligt medan man väntar på annat högvilt...

Gåtfyllt

Nä jag har inte glömt att vi hade riktig vinter detta år. Hittade dessa julaktiga motiv i arkivet när jag  häromdagen tittade efter. 

Magnifika djur. Men lever i dessa omgivningar farligt. För i denna skog skjuts så mycket dovvilt som jägare bara orkar. Med myndigheters goda minne. För oss andra fullständigt obegripligt!? I länsstyrelsen ögon utgör dovviltet nämligen allvarlig fara gör kronditot.  Finns verkligen inte plats för båda?

 

Djurskyddsområdet enbart utgörs av drygt 1500 hektar, tillsammans med angränsande skogsmark betydligt mer än så. Jag tror naturen själv bäst reglerar stammarnas storlek. Även om t o m jag begriper att kronvilt har högst skyddsvärde. Nu verkar det dock inte alls vara någon överhängande  fara för kronhjortarnas status i skogen. Inte minst då kanske tio procent av stammen skjuts av. Varje år. Men länsstyrelse menar ändå att hotet från dovvvilt är större... Någon gång kanske detta antagande kan förklaras för mig??  Nog luktar det eftergift åt jägares håll, alltid. Som vanligt, med andra ord.

Sen, kall vår

Senaste dagarna och vädret har varit gott. Fortfarande väntar jag på den stora invasionen av småfågel framför mitt objektiv, men gransångaren på bild ovan var i alla fall tidigt ute.

Ett gott vårtecken är såklart bobyggandet. Skäggdoppingparet satte igång med det projektet för någon vecka sedan. Rörande att se hur hanens gåva accepteras av honan.

Storkbobyggaren lite senare ute, fotografiet från helgen som var. Skapad utanför storkhägnet en individ som helst verkar vilja komma in. Lika rörande var att se hur fågeln försökte bygga sitt bo på hägnets burtak. De samlade grenarna rutschade ner mot marken och storken verkade inte förstå varför.

 

På tal om småfågel. Gissa vilka landade på min vintermatnings absolut sista dag? Just det, steglitsen. Eller snarare tre av dem. Tror aldrig detta inträffat tidigare alla säsonger ackumulerade. Till nästa vinter måste jag fixa mer bildmässigt ställe för dem att landa på. Om vi bor kvar.

Tre stilla undrande, en hårt jobbande.

Paddan har just kommit fram i "vårvärmen" som råder. Ska de hinna med alla sina bestyr måste de ju väckas i tid. 

Storspoven i stilla förundran över väderomslaget. Hur kunde jag välja så fel tid och plats? Häpet betraktar den det helt vintriga aprilområdet ute på ängarna.

 

Även brushanen verkar starkt försjunken i sina egna tankar. Det där som glittrar...Det måste väl vara p g a solsken? Var finns då värmen och varför fryser jag så??

Så till den som istället får ta slitet. Den större som bär lär vara honan och liftaren då den smidige hanen. I ösregnet vid parkeringen såg jag dem i sista sekunden, hann grensla långsamtgående "klumpen" genom fullt rattutslag... Jag tror de är i färd med att producera fler paddor. Antar även att vädret gynnar dessa amfibier. Så till slut några som blev nöjda med den detaljen också!

Mufflonfår !!

Häromdagen något av mer ovanliga slaget. Kom körande genom en liten skog intill ett större slott och där, på vägen, - en skock mufflonfår ! Jag hade hört talas om dem genom en fotograferande kollega - Hallå, Ronny! - men aldrig tidigare sett skymten av dem. Har ändå kört den vägen säkert hundratals gånger. Skogen som sagt inte särskilt stor så någon gång måste det väl hända.

Gänget kan ha varit kanske runt tio individer och min bil stängde av färdriktningen för de som blivit kvar på andra sidan. Några av dem syns på bilderna. Väldigt lugna djur, stod kvar och väntade. När de insett att min bil stått stilla någon minut - medan jag fotograferade av hjärtans lust - travade de över vägen till sina kompisar. Hur odramatiskt som helst.

 

Avståndet c:a tjugo meter och t o m den lilla killingen (heter väl så ?) fyllde ut sökaren och mer. Jaha, trevligt möte. Undras bara varför de finns här? Läser vidare på Wiki. Aha, fåren har inga särskilda jakttider. De får jagas året runt. Handjuren har enorma, vridna horn. I en skog nära slottet? Hmmm, inplanterade för troféjakt m a o. Eller har jag fel? Upphetsningen över att träffa på dessa djur spilldes snart över i mer grumlad upplevelse. Det liknar för mycket fasanuppfödning som den bedrivs på vissa skånska slott för att sen, som sällskapsnöje, skjutas ner i drivor om hösten. Bisarrt och/eller barbariskt. Välj själva!

Mysigt dygn!

Först en grupp brushanar (på lite för långt avstånd). Kanske hade de kunnat komma närmre. Men det hade förutsatt att vägen inte trafikerats av fotgängare. Nu drog de genast sådana kom för nära. Märkligt att det ska vara så svårt att förstå för den enskilde fotografen / skådaren.

 

Senare stötte vi på en mindre grupp kronvilt, mestadels hindar och fjorårskalvar. Lååångt avstånd men ändå lite märkligt att se dessa skygga djur spatsera över vägen, alldeles intill en större produktionsanläggning.  Bara minuter senare siktades en än större grupp, sjuttio djur någonting. Tyvärr inga bilder för här avståndet alldeles för långt. Men bilderna finns lagrade i det organiska minnet!

Dagar ur rovfåglars vårbestyr

Vet om. Kass bild, men. Den förklarar nästa. Vem kunde ha trott att en så pass stor fågel som vitkindade gåsen helt kan döljas under havsörnen? Blev rätt snopen när den senare flög iväg med den förra. - Kan man aldrig få vara i fred med sitt byte, i fred från er kråkor!??

- Så här byter jag plats. Våga inte följa efter!

Från en rovfågel till en annan. Honan i katttuggleparet hade råkat maka sig lite åt sidan. Och skåda! Grenarna ramade in istället för övertäckte. Vilken lycka!

 

Tidig detta år blev fiskgjusen. I många år har ett träget par skämt bort oss viltfotografer med sin ständiga närvaro vid min lilla sjö. Kan den på bilden var en ur det paret? Möjligtvis så. Efter ha inspekterat omgivningen fick jag i alla fall finna mig i närgången granskning. De kan verkligen nagla fast en med blicken...