Luftburen hare

Ortens harar sägs vara större än normalt. Undra på att de knappt fick plats i sökaren... Skämt(?) åsido, alla kan se att de ligger i träning här. Fanns det inte i forna skolgymnastiken något slags kommando som På stället hopp? Eller var det marsch?  En annan sak. När jag ser solljuset och snön kommer jag plötsligt ihåg att de kunde kombineras. Kan vara bra att tänka på med senaste veckan i backspegeln...

Upptäckt! (2)

Strålande solen till trots, nere i dalgången var det mörkt. Långt ifrån tyst med vattenmängder propellrade av den lilla snösmältning vi i alla fall hade. Fågelsång var inte att tänka på i den rytande forsen. Ska jag lära mig känna igen strömstarens kvitter får jag vända mig till den bok jag fått med text och CD-skiva med läten, hoppas denna fågel finns med där. Måste kollas upp. Och nej, det är en stubbe och inget avchoppat rådjurshuvud fågeln fascinerat tittar på i undre bild.

Du grymma natur

Sommareftermiddagen flöt på så sakteliga. Satt i trädgården, tillbakalutad i trämöbeln. Insekterna surrar, ett glas gott, kallt skämmer bort mig. Från norr hörs något ljud, jag tittar upp och ser några glador segla runt vår råkstinna träddunge i vinterhagen. Ensam i ett närliggande träd sitter en halvvuxen unge. I nästa ögonblick är den borta, nappad av en lurpassande glada, nu på väg mot mitt håll. Kameran ligger som väl är beredd på bordet och jag får denna enda bild på den snabbt försvinnande fågeln med sitt byte.

Enda bild skrev jag i originalinlägget ovan. Var det verkligen så det förhöll sig? Jag tittade och hittade en till        som kunde användas, passade på att processa om den så vi kan alla se vad programutvecklarna sysslat med de senaste åren... Detta gäller kanske inte användarvänligheten med Blogger som jag finner nästan obrukbart att få till den minsta lilla ändring med. Texten krympte trots att förhandsgranskning visar samma storlek och jag kunde bara skriva denna tilläggstext som bildtext, i förhandsgranskningen finns inga mystiska mellanrum i brödtext mm. Mycket trist.

Vårtecken!

Egentligen skapligt väder, halvsol med energi så det räcker och blir över. Men oj, så det blåser! Och så kallt det blir med vindfaktorn. Hoppas att de första, djärva flyttfåglar som redan kommit finner på sätt att klara sig. För så är det. Häromdagen siktades min första tofsvipa, igår överraskade brushane, honan,  med tidigt besök.  Nu har det börjat!

Upptäckt!

I det fantastiska väder vi hade idag - läs igår, ser jag på almanackan - fick jag i all hast bila till Österlen. Väl där bestämde jag mig för att leta efter strömstare, en fågel jag aldrig ens sett tidigare. Åkte så till Forsakar, hann gå 100 meter innan fågeln materialiserades inför mina ögon. Trots det fantastiska kamouflaget i dräkten. Fick ytterligare 3 observationer på några hundra meters ytterligare promenad, helt snurrigt! Så jag tänkte plåga er genom att framöver då och då kasta in en bild på strömstaren i bloggen.
Mycket gemytlig fågel, denna. Den hade järnkoll på mig, flög iväg när jag kom för nära. Men verkade inte skrämd, flög bara ett litet stycke bort. 

En humanists funderingar över teknik

Idag är jag glad. Har fått mitt Wimberleyhuvud, balanserat ut det på mina grejor och nu vore det väl tusan om inte de bättre bilderna ska börja flyta in. En sak till. Någon undrade över mikrofokusjustering. Jag tror att den låter sig göras på alla Canons systemkameror utom de enklare. På min 7D finns i alla fall funktionen inbyggd, som i enkelhet innebär att sensorn kan flyttas fram eller tillbaka inne i kameran så inströmmande ljus från objektivet och sensoryta möts exakt i fokus. Mitt 500:a med konvertern monterad krävde att sensorn flyttades +6 punkter. Detta var bara en snabb grovinställning innan jag stack ut i vårsolen och 8 graders ljuvlig värme, kanske det finns mer att hämta vid noggrannare kalibrering. Har för mig att mitt 400:a behövde + 5 punkter. Utan ha framkallat en enda bild är skillnaden påtaglig redan på displayen. Hurra!
Som i bilden ovan är det i alla för mig viktigt att nyansskillnader och strukturer i päls verkligen kommer med i bild trots hård komprimering som på Blogger, nu känns det som jag har två långa objektiv för den uppgiften!

Jag är en liten gåsapåg från Skåne...

Sällan ser man skådarna intressera sig för grågåsen, i de kretsarna är denna fågel kryssad, undersökt och för alltid inpräntad i minnesbanken. Ingen anledning att fördjupa sig mer där. Vi fotografer kanske ser en en annan sorts grågäss. Godmodiga, robusta som fotomodeller, vackra färger och former på mark och en dragning åt fotograferingsbar lyteskomik har de väl i luften, tycker jag. Som en  sorts köttkorv med underdimensionerade vingar ska den väl egentligen inte ens kunna lyfta, tycker man kanske. Men skickliga flygare är just vad de är. Dum som en gås heter talesättet. Det behöver man inte heller tro på. Och visst kan de underhålla, som bilden visar? 

Ormvråken kallar på mig, men...

Fantastiskt fotoväder idag, så därför går jag förstås inte ut. Fast det beror mindre på strålande solljus och mer på att det varit lite tungt på jobbet. Sen på TV är det visst något Londonderby i fotboll som oxå lockar...  Här kommer i alla fall en bild som kunde varit skjuten idag. Känns gott att veta att säsongen för BIF:ar står på glänt. Hoppas på en trevlig söndag för oss alla!

Om perspektiv

Att teleoptik plattar till en scen, det vet vi alla. Objekt i fonden rycker närmre förgrunden, kan med kraftig televerkan se ut att befinna sig i samma horisontella plan fastän åtskillig distans skiljer åt i verkligheten. Men påverkar teleeffekten oxå det vertikala planet? Det trodde jag inte, men kamerabilden ljuger ju som bekant inte, eller hur? Hur uppfattar ni hackspettens position gentemot fotografen? Bilden i övrigt är måhända ingen kioskvältare, så vi bortser från det. Min betraktarinstinkt säger mig att fotot togs från hög position alternativt spetten sitter på marknära stubbe. Fotografen - jag - ser ner på fågeln. Visst är det så? Det är en märklig upplevelse eftersom jag stod på marken, fågeln sitter säkert 15 meter upp i tallen och använder den avbrutna grenen som verktyg för att smula sönder kottar med. Jag riktar teleobjektivet nästan rakt upp i luften, känner att en vindpust modell starkare kan fälla mig till marken. Och ändå ser resultatet ut som fågeln och jag bytt plats med varandra... Det där som skrivs att kamerabilden inte ljuger, det är lögn och förbannad dikt! 

En ljus, en mörk

Spinner vidare från förra inlägget. Ingenting ramlade ner ifrån stativet igår därför att utrustningen aldrig hann monteras upp. Detta berodde förstås på att utrustningen sabbades dessförinnan. Jag har en Benro kulled som jag dittills trott gott om. Skulle skifta det huvudet till ett större stativ, men jädrar så hårt det satt fast. Jag slet och - till min olycka -  lossnade inte huvudet från centerpelaren utan den lilla skruven som låser fast rotationsleden. Inte bara skruven utan hela infästningen. Det som ser fastgjutet ut visade sig istället vara ingängat och fäst med lim! Svagt, tycker jag. Grejen kostade nära 1500 spänn, om jag minns rätt. Lite hårda tag måste utrustningen palla för. Senare kunde jag få loss huvudet med hjälp av skruvstädet Med detta får utrustningssnacket ta semester ett tag.
Så mycket roligare att vi hade skapligt väder igår och att SMHI lovat sol till denna dag som kommer. Ska jobba men hinner nog knäppa ett par bilder innan dess.
Ser att vi gått in i mars månad. Nu börjar det hända grejor...