Kurre förklarar sig

Min glade polare är tillbaka! I mellersta rutan försöker han förklara varför vissa ekorrar verkar så charmerande på människorna. "-Det är för att vi har talangen", säger han. "Den kommer med modersmjölken".Som den revyvane aktör han är tackar han publiken i sista bilden med sedvanlig reverens. Jo, det  var en strålande föreställning!

Snabbstartaren

Gott om rovfågel är det just nu. I det fina vintervädret som råder cirklar de runt, runt eller sitter på stolpar längs vägarna och inväntar roadkills. Igår flög en havsörn upp från diket bara hundratalet meter från byn. Den kämpade hårt med vingarna för lyftet och under en kort sekund kunde jag stirra in i vitögat innan bilen passerade under fågeln. Häftigt! Väckan ovan gör betydligt snabbare starter och det är nog tur för den sitter ju inte kvar på samma ställe längre än några sekunder. Kanske den tittar upp mot himlen för att se att ingen av de där stora, cirklande monstren är på väg ner.

Sönderfallande minne?

Enligt Windows visningsprogram är denna bild skapad i november 2012. För bara 2 månader sedan. Hmmm, hade nog gissat på två månader tidigare, september således. Inte var väl vädret så bra i november? Man får väl  förlita sig på tekniken även om minnet protesterar. Större hackspett är det i alla fall vi tittar på, en röd fläck i nacken - syns inte på denna bild - meddelar att det är hanen som spankulerar längs trädstammen. Ganska orädd satt den så den övervakade hela Kävlingeåns lopp i den sänka som utgör gamla havsbotten ända mot Vombsjön. Jag tycker bilden utmärker sig genom drivet i steget. Ingen rädsla för att ramla ner i vattnet här inte. Trivsamma fåglar, dessa.

Nygammalt

En bra sak - som tidigare framförts i dessa spalter - kan vara att återvända till gamla bildfiler och fräscha upp med ny programvara. Mikrokontrast, vitbalans blev enligt min mening klart förbättrade här och nygamla bilder tål mer uppskärpning. Dessa på jordugglan är förvisso inte visade tidigare. Kan inte jämföras m a o. Bara jag som har facit framför mig, hi,hi. Så ni får lita på mitt omdöme. Lite grann av känslan att fotografera med ny kamera är det. Och det blir billigare så.

Hur är det med hörseln?

Fågelriket, där jag hämtar i stort alla mina bilder på flygande vännerna, gränsar till och omsluts delvis av övningsfältet Revingehed. Idag när jag traskade runt i skogen hade militären skjutövning. Ljuden av kulsprutor och automatkanoner hörs, det kan jag intyga. Även över sjön. Så jag kunde göra en iaktagelse : Mycket mer än jag dittills trott är min fågelradar beroende av hörseln. Trots allt knallande oljud kunde jag ibland höra småfågel men fick inte syn på en enda. Normalt - gissar jag - grovinställer hörseln riktningen varifrån kvittrandet kommer och synen tar sen över och snart är fågeln i kamerasökaren. Detta hände alltså inte idag. Med så mycket "brus" kunde jag aldrig få till den där första riktningsanvisningen och synen letade väl på fel ställen. Så hade jag ägt någon hade iPhonen fått stanna hemma!

För er som söker...

...glädjeämnen i naturen har jag hittat en lustig figur. Har sett att de ibland drar upp mungiporna när de samlar mat i munnen, men den här var nog bara på genuint glatt humör. Som det verkade mycket nyfiken på mina förehavanden fick jag en del bilder och jag har bestämt att kurre ska få fler chanser att charma oss framöver.

Avhandlingsobjekt

Förra inlägget blev kanske lite dystert. Livet går vidare och man kan inte hänga läpp för att saker i samhället inte alltid utvecklas så som man själv kunde önska. Har själv trafikdödat två kaniner, en hare och en fasan så även om jag alltid kör försiktigt genom viltrika områden är jag inte bättre än andra. Den här fasantuppen var i alla fall klok nog att ta ut lite avstånd från vägen där den sitter på hästfållan mitt i byn. Erinrar mig förresten en avhandling som behandlade tupparnas attraktionskraft på hönorna. De som undersöktes var just dessa fåglar på och kring Revingehed. Precis som i det mänskliga livet har en del exemplar större tur med damerna än andra, visade det sig. Och den helt avgörande detaljen var det som kan skönjas på fågelns vänstra ben. Längden på sporrarna... Låter det futtigt? Kanske det. Men detta är kunskapat fram av riktiga forskare på anrika Lunds Universitet. Då måste det väl vara sant?

Vår välfärd deras död

Stjärtbild på havsörn följd av alla örnars värste nemesis. Vindkraftverken. Runt detta lilla fågelrika område  snurrar säkert tjugotalet möllor, förmodligen fler. Har aldrig räknat. Motorvägen delar området i två, det händer att man ser de sorgsna resterna av en gång stolta fåglar liggande vid sidan av. Djuren betalar det högsta priset för vår välfärd. Hur ska vi bäst betala tillbaka?

Skugglika figurer

Här ett par exempel på skånska "vintern"som har rått ett tag. Översta bilden nytagen - halleluja! - undre från tidigare i veckan. Orm- respektive fjällvråk. 1600 respektive 3200 ISO. Dessutom medvetet underexponerade. Suck! Om snön inte kommer snart vill jag ha sommaren tillbaka. Genast, tack!

Med attityd!

Kommer inte ihåg exakt, med avståndet som skiljer oss åt kan kanske vara 6-7 meter. Hela fågeln kom inte med, som synes. Jag flyttar runt centrumfokuspunkten  i sökaren och här står den så långt upp kameran klarar av för att få kontinuerlig fokus på huvudet. Har  helt slutat med fokusering och omkomponering, fungerar inte alls i dessa sammanhang där skärpedjupet bara är centimetrar. Då kan denna avklippande effekt uppstå istället, men bara på motiv närapå och det är lite av ett lyxproblem när det gäller rovfåglar utan matning/åtel. Så ingen mat här. Jag tror att blicken säger det  mesta vad gladan tyckte om detta! Eller kanske     min låga popularitetsgrad berodde på att det var för tredje gången bilen rullade förbi denna dag. -Sluta STÖRA! Jag har varnat dig! Nu när jag tittat på bilden några gånger tycker jag  mig oxå finna ett visst medlidande i uttrycket. Kanske fågeln tycker att det borde finna viktigare saker att göra i livet än att bara fotografera djur?