Har hänt mig en gång tidigare. För en liten stund förvandlas den normalt skygge hanen av tornfalk till totalt orädd, nästan trotsig varelse. Den gången hade jag just stigit in i bilen, vevat ner förarrutan - det var under sommaren - och så landar fågeln intill bilen, direkt under mig. Kameran är med men jag kommer inte åt att fotografera för den snäva vinkelns skull ( dessutom, även om jag inte tänkte på det just då, hade objektivets MFD inte tillåtit skarpa bilder). Så jag sitter istället och tittar på en grann rovfågel på ett avstånd där jag nästan kunnat vidröra den.
Inte riktigt så igår.
I bedrövligt, dimmigt och regnfuktigt väder fick jag istället se en artfrände stilla sitta på en stolpe, uppmärksamt spanande på området omkring. Den tittar rakt mot mig, utan att röra en min. Jag sitter i bilen, ställd snett över vägen, och spanar på fågeln samtidigt som jag ängsligt håller koll framåt och i backspeglarna efter annalkande trafik.
Plötsligt sticker falken och kamerans fina autofokus står chanslös mot d e n snabbheten. Ögonblicket senare landade den på marken, bara några meter bort, där mikrosekunden innan en trolig sork blixtrat förbi. Sen väljer den en annan stolpe och spelet har börjat.
Veldig veldig vakkert Deerhunter!
SvaraRaderaDu er så heldig som har fått se en slik mektig fugl som Falco tinnunculus
Vilken fin fågel och vilka läckra bilder!
SvaraRaderaTänk vad bra att fågeln landade lite för nära, då lämnade du fotostress och kunde njuta istället ;-)....
Hälsningar Halina