Körde sakta längs kanten av ån. Efter allt regnande och snösmältning därtill, är vägrenar mjuka och det gäller att inte fastna med ett hjul - eller Gud hjälpe - med fler än ett. Får syn på ett gäng änder som ligger och dåsar på andra sidan. Det är så mycket sly som skiljer oss åt, så inga bilder.
Plötsligt skymtar jag en större, ja mycket större, singulär fågel och lyckas manövrera bilen så ett litet hål i vegetationen öppnas mellan oss. Det sägs om ensamma gäss att de ofta är skadade eller sjuka, kanske skadeskjutna av missriktade jägare. Men den här låg stilla medan kamerans slutare rullade på, reste sig sig därpå och verkade frisk i övrigt. Ensam var den ju inte. Inte tillsammans med gräsänderna. Om de nu skänkte tröst eller inte.
Så fint du fick fågeln på bild, med härligt uttryck och läckra färger.
SvaraRaderaHälsningar Halina