lördag 16 maj 2015

Frustration och kärlekspar




När jag till sist gav mig själv ett av de ljusstarkare bland telen, därtill även en kamera som fungerar bra med ISO-tal så höga att man för några år sen inte trodde var möjliga; ja, då är det bara att inse det räcker inte ändå.
Det är ju omöjligt, men när jag är ute. Verkar inte djuren s a s ha anpassat sin livsrytm till dagens fotografiska förutsättningar? Vad jag mer specifikt frågar mig är får jag verkligen hem fler lågljusbilder nu än förr? Så här upplever jag det. Normalt kvällsljus = noll djur. Minnet sönderdelas med tidens gång. Men var det situationen för bara ett par år sen?
Nu måste man vänta till efter solnedgång. Men då kommer de fram som aldrig förr och de är riktigt svåra att fota. Med andra ord : Allt precis som förr en halvtimme senare...
Ja, ja. Antar att jag vill ha utrustning kapabel fånga den berömda svarta katten i kolgruvan. Utan att vara (än) dyrare, större eller tyngre. 
Senaste kvällarna har således spenderats mycket tid ute i terrängen. Sett massor av vilt. Med min otillräckliga utrustning trots allt fått några bilder.






ISO 2000, 1/50s. Tog stöd mot bildörren. Använder annars helst monopoden. Vågar inte gissa vad hararna gör där bakom gräs och blomster, men tror inte de gör det. Mer kurtis än reproduktion. Så länge jag blev kvar på stället. Alla njuter vi av de insektsfria kvällar som snart är över. Fortsättning på kvällsskiftet följer.

1 kommentar:

  1. härlig bild på dom två,Sitter ute på holmen och skriver nu ,här är det liv i alla knutar .Fast kylan kunde nog släppa taget nu ,ha det fint ,nette

    SvaraRadera