Händer högst ett tiotal gånger varje år. Irriterande, så klart. Men med för mycket brännvidd påskruvad förlorar man i alla fall inte lika många bilder som när man har för lite på av samma vara. Så idag är jag storsint och publicerar bilden av dovviltet, även om kvalitén inte är den bästa.
Med amputerade ben och horn ingen kioskvältare alls. Men här kanske finns försonande drag? Närhet. Detaljer. Känslan av att nästan kunna hoppa upp på ryggen, ta en ridtur på djuret. Händer bara alltför sällan att jag lyckas komma dem så nära inpå. Bilden bara något beskuren i vänster kant.
Höll på med att lokalisera gröngöling och var så koncentrerad på detta att jag nästan missade hela hjorden klövvilt. Kanske 7, 8 individer, alla vädrade i luften. Fick två (2) rutor på gruppen innan den försvann mot skogsbrynet, in i bild. Alla unga djur med spetshjort närmast i bild. Stånghjorten bakom verkade vara flockledare. Solsken, bokskog och öppet landskap skapar förutsättningar för gott bete och fina motiv för dagen.
Trots amputation är bilden härlig ändå! Jag gillar att djuret "observerar" dig och du fick så ljuvligt suddad omgivning och härligt ljusspel :)
SvaraRaderaHa en fin söndag
Halina
Trots det avskurna är det ju blicken som är det mest givande i bilden .Det är besvärligt när man är för nära också .långt borta är också problem ,Ha en fin söndag ,Nette
SvaraRadera