På platta ängarna verkar mina fåglar trivas utmärkt på förhöjningar som sorkhögar, grästuvor. Man ser ut över vidderna, men exponerar sig för vind. Och exponerar sig såklart för kamerans inre.
Se bara på gårdagens vårfynd. Ett gäng förvånansvärt orädda starar plundrar mat ur skafferierna, bryr sig inte mycket om andra omständigheter. Under den redan söndertuggade tovan verkar det krylla av mask. Bara att förse sig .
-Men jag äter minsann ingen mask! Mer då upphovet till högen jag landar på.
Antar att det är Börringevråken vi ser här på bild igen. Mittåt! Trolig ormvråk.
Just nu. När jag skriver detta landar en annan rovfågel på kaprifolen tre meter bort. Sparvhöken Sparris gör att av sina fåtaliga besök. Snabbt fram med kameran, Så nära blir det bara huvudporträtt. Den rusar in under växten, försöker snappa pilfinkarna som sitter i grenverket. Verkar inte ha jaktlyckan med sig idag, heller. Fågeln försvinner när jag lätt råkar skrapa objektivet mot rutan. Bilder kommer i annat inlägg.
Men nu måste detta inlägg avslutas på vettigt sätt. Vråken och sorkhögen, ja. Ingen kan väl ta miste på återseendets omfamnande glädje. Eller hur?
Härlig vårstare! Fin pose på ormis och nu är jag nyfiken på Sparvhöken, och avundsjuk på att du har den på din matning!
SvaraRaderaJaha då är det vår på riktigt då ,det brukar man säga då staren har kommit .Hörde svanarna på åkern här nedanför i morse .Fina bilder ,Nette
SvaraRadera