onsdag 25 juli 2012

Ljudlig mat och om att inte behöva gå hungrig

 Håller på med en bok, Cormac McCarthy´s Vägen. Ganska fruktansvärd skildring, har tidigare sett filmen som kanske var ännu mer dystopiskt hemsk. Till skillnad från i berättelsen råder här och nu ingen brist på mat, vilket denna gulärla ju bevisar. Den stackars sländan försökte flyga där den satt fast i näbben, klämd fast som i skruvstädet.  Jag kan fortfarande höra surrandet...den insekten behöver nu  inte längre bekymra sig om maten...Kan vara bra att någon gång reflektera hur bra vi har det, här uppe i trygga Norden.

5 kommentarer:

  1. :-) verkar vara gott med slända. Du såg säkert min bildserie om lilla flugsnapparungen som fick en jätteslända av mamma fågel .

    SvaraRadera
  2. - Halloj i söder.
    - Suverän bild Klas !
    Precis som de senaste inläggen....
    - Ha en fortsatt bra dag !!!
    Hälsar Henning och Blondin-Ida...:o)

    SvaraRadera
  3. Supersnyggt fångat!! /Susanne

    ps Har stora problem med att läsa verifieringskoden, så det är inte alltid jag får iväg kommentarerna...du har inte tänkt på att använda kommentargranskning i stället? Jag säjer det bara i välmening, för jag vet att det är många som inte kommenterar då det krävs verifiering...ds

    men jag provar en gång till...:)

    SvaraRadera
  4. Tack för tipset, Fjällripan. Ska höra med min webmaster.

    SvaraRadera
  5. En mycket trevlig bild Klas!
    Bakgrunden passar ju perfekt i färgtonen.
    Gulärlan har jag aldrig sett här i Ö-götland.
    En vacker fågel som ser ut att vara en mästare på stora fångster. En slända är ju ganska stor att hantera.
    / maria

    SvaraRadera