Snart inte sällsynt gäst?

Ser fler och fler av dessa ägretthägrar numer. I den lilla sjön utanför mitt område gick fyra exemplar lugnt fiskande. I bortre änden såklart. Emellanåt hoppade de upp på grenar några meter upp, spanade ut.

Så hände det att en och en de flög till sjöns sydspets och passerade min plattform. Vi var flera som njöt av skådespelet.

Ändå inga riktiga närbilder, de är verkligen försiktiga, vill hålla avstånd. I alla fall välkomna till kalla Norden! Lär finnas många, många ägretter på andra sidan Östersjön. Kanske det är som en del belgare, holländare säger till mig : I Sverige finns färre fåglar men otroligt mer utrymme att leva i. Kan det vara drivkraften att ta sig hit?

Gängmedlem

Gänget ger trygghet åt ungdomarna, tillsammans kan man försvara sig mot större (och äldre) faror. Gänget hjälper också individens anonymitet. Bakas man in i en grå massa suddas till viss grad enskild a delar ut.

I en svärm av flera hundra fåglar fångade kameran det här sextalet och - som fotografi till skillnad mot gängbildning väl ofta gör - ordentligt framhäver en, undertrycker en annan.

Valfrihet

Genom livet gör man sina val, heter det. Ett av mina bättre igår var att åka till ett ställe jag bara sällan besöker, men på plats redan känt potentialen. Först helt ensam, men en bit in på eftermiddagen blev det snart folkligt med fotografer och skådare lite varstans.

En svan med sina tre ungar behagade simma mot mig, stannar till med ett kraftigt vassbestånd oss emellan. Men se där, en liten, ja minimal lucka!

Den vuxne individen med korrekt vitbalans, ungen hamnade bakom "grönt filter" och lite i oskärpa. Väl planerat fotografi, inte sant..?
Nå, lite tur måste fotografen ha.

Välkamouflerad

Förmodligen har jag fel, skulle inte vara ffg. Känslan bara infinner sig, gnager. 

Och det som gnager är att jag tycker jag ser fler honor av skäggmes än deras partners. Kan det i så fall ha något att göra med de senares spektakulära färgschema? 

Honorna är för mina ögon svårare att direkt få syn på. Fungerar rovfåglarnas syn på samma sätt har hanfåglarna en hel del att se upp med. På bilden under är det bara för att jag på förhand visste fågelns position som jag småningom kunde hitta den i sökaren. Inte lätt ens då.

Sensation??

Ko och häger. Det måste ju bli - kohäger!

Nä, fullt så enkelt är det inte att vara fotograf, tyvärr. Ko plus gråhäger skulle det vara.

Kämpar mot sin spegelbild

-Om inte du därnere slutar apa efter mig hoppar jag snart ner och tar dig i örat!


Nä, det fanns just inget aggressivt över den här anden, förlåt, förlåt. Och det lär bara vara människor som blir narcissistiska av sin egen (vatten-)spegelbild.

Noteringar från en skön septemberkväll

Nä. Inget filter i photoshop använt här. Vilket visar hur oväsentlig den (o-)vanan kan bli. Istället från solens absolut sista, glödande minuter igår.
 Var ute för att kolla upp kronviltsbrunsten. Har den ö h t startat ännu? Jo, då. Från min utsiktspost kunde jag räkna till omkring 40 djur + två brölande hornbeklädda 16-taggare. En kollega jag stötte på visste bättre. Han hade suttit hela kvällen och även en del av eftermiddagen och räknat ihop ett 60-tals djur som mest. Hur som helst med det. Många djur ute och luftar sig på brunstfältet, fler än jag kan minnas från tidigare. Och det var en trevlig inledning på årets begivenhet i mitt fotograferande.

Bilden, då?  Ett ungt handjur - spetshjort - på väg mot de andra två, hind med kalv. Solen dalar ner under skogsridån, gräset lockar till härligt bete och fast jag väntat i nästan två timmar lämnades inte den lyxtillvaron. Inte med en meter.

Supercool...

Har träffat på ett par skarvar som inte väjer i första taget. Istället verkar de intressera sig för vilket mitt nästa drag blir? I alla fall kan jag försiktigt, försiktigt komma dem nära och de sticker inte efter första bilderna skapats.

Här en i typisk vingtorkarposition. Möjligen beroende på våta fjäderdräkten men visst uppvisas oväntat många skiftningar mellan svart och brunt på denna individ? Annars upplever jag dem som mer eller mindre svarta. Förutom näbbpartiet, då. En favoritfågel. Bland så många.
Knappt beskuren bild.

Jämfört med sitt namn...

...betydligt mer elegant, eller hur?
Gluttsnäppa mig hit, gluttsnäppa mig dit. Den här fågeln kunde kostats på ett bättre namn, tycker jag.

Även om de långa benen i vissa positioner kan se en smula lustiga ut. Så här i stoppat bildflöde á la fotografi. I själva verket är ju hela gångsekvensen sömlöst fulländad.
Här är den bara sekunden innan jag upptäcktes. 10 meter skiljer oss åt där jag backat in i en buske och gör så gott jag kan för att också se ut som sån. I bilden gillar jag kroppens reflektion i inkommande våg. Sen var fågeln borta. Sitt eleganta intryck lämnade den kvar.

Fri som fågeln

Käkkirurgi. Smakar på det ordet. Låter inte så trevligt, eller hur?
Ändå just det jag just fått genomgå. En visdomstand som gjort sitt. Tandkliniken gjorde ett strålande jobb ( = deras arbete kändes inte alls av ) men det blev lite jobbigare när alla bedövningssprutor släppt, senare om eftermiddagen.
Nå, redan idag känns det mycket bättre. Ändå. Tänk vore man en fågel. Som t ex den förmodade skogssnäppan på bild. Flyga vart man vill. Och undvika flyga till allt man inte vill. En fågel behöver ingen käkkirurgi för de har ju inga tänder. Så gick mina tankar denna eftermiddag.