Björktrast

Hade just klättrat ner från tornet och skulle påbörja hemvägen. Något rörde sig några steg framför, satte sig framför björkstammen. Tvingas vika ut något mot vänster för fritt skottfält. Och där sitter den, den totalt orädde björktrasten. Med skarp middagssol i ögonen kanske den inte varseblev min person. I alla fall fick jag ostört fotografera fågeln.

Egentligen ingen highkeybild, denna. Men björkstammar och vitmossa ger bra reflektionsverkan, suddar ut bakgrunden. Jag kommer inte att glömma den fina fågeln i första taget och den underbara natur den vistas i.

Sällan på min sensor

Några fåglar gör sig gärna så svårfotograferade de bara kan. Vanligaste är förstås att de hörs, men kan inte ses. Skymda av gren eller löv som de är. När den sen nån gång visar dig i det fria. Ja, då kommer nästa jobspost. Så pilsnabba är de att du måste upptäcka, hitta dem i sökaren och därefter fokusera på sekunden när. Säger sig självt att det blir inte många bilder tagna. I alla fall inte för mig. Törnsångaren nedan utgör gott exempel.

Då var de ändå tre, fyra individer i grupp som svärmade omkring den där busken i bild. Denna satt stilla ögonblicket längre än övriga och jag fick bilden. Ja, just det. En enda bild. Men som den blev rätt hyfsad visar jag den här.
En trevlig sak med törnsångaren är att den påminner om någon bekant. Är det bara jag eller kan någon annan oxå ana jultomten? "Skägget" är ju magnifikt och den ovalformade hjässan kan kanske tas för liten mössa? Kanske det är jag som fått tomtar på loftet...

Kan majestätet vrida huvudet lite till vänster?

Har haft ett par sköna dygn vid sjön Tåkern. Målet var att träffa på de största och de minsta, havsörn och skäggmes. Det gick inte så bra. Men en hel del annat smått och gott kommer snart att börja serveras.

Istället en riktig Skånepåg idag, så nära att hela den magnifika stjärten inte kom med, ser jag nu. Från en mysig kvällstur i hjortskogen, på väg hem. Fram hoppar fasanen och nästan pockar på att fotograferas. Dessa fåglar har säkert präglats av den fina slottsmiljö de fötts upp i, hållningen och den magnifika fjäderdräkten understryker vidare det majestätiska draget. Som lydig undersåte gick jag genast till verket och utförde villigt den konungsliga viljeinriktningen... Hoppas nu bara porträttet duger! Annars väntar väl fängelsehålan, djupt nere bland slottets mörka källarvindlingar. Klicka upp bilden och döm själva.

Förankrad

Först provar den på att göra sig slick i aerodynamisk mening. På så vis blåser den inte bort i vindstötarna.

-Oj, då. En rapsbagge fastnade?

-Hörru, nu får du sticka. Annars drar jag. Som om det inte räckte med kinkande ungar i boet och 15 sekundmeter ostan!
Ja, ja. Gulärlans lott är hård. Som god naturvän packade jag ihop grejorna, konstaterade att fågeln blev kvar efter mig. Ny dag, nya mål. Styrde kosan mot vattenverket istället.

På toppen

Storspoven ser mäkta stolt ut där den elegant poserar på catwalken cementröret. Eller den kanske låter Skånevindarna torka dräkten efter badet? Den här fågeln lyckas förmodligen få varje enahanda syssla att se kolossalt sofistikerad ut. Ängens eleganter.

Oansenlig? Inte i mina ögon.

-Nä, bara fisktärnor. Så låter det ibland på frågan om något speciellt skådats bland befjädrade djur. Det är väl inte så att fågelentusiaster precis ser ner på arten, bara det att den är så vanlig. Och så väsnas den. Det har jag överseende med. Denna fågel har estetiska kvalitéer som de allra vackraste och få flyger så effektivt. Medan man väntar på den där fantastiska bilden på gjuse eller örn, är det ett trevligt tidsfördriv att fotografera tärnorna. Kan man få dessa hyggligt skarpt återgivna i flykt, ska nog inte övriga fåglar vålla bekymmer.

Experter på att fiska som de är, blir det napp nästan varje försök. Här en fisk mindre i sjön på väg att bli lunch.

En till på väg mot samma obarmhärtiga öde. Nu när skarvarna inte längre finns kvar/flyttat/förgiftats blir det fisk över. Förgiftats? Nja, bara en vag misstanke jag har. Tycker det är märkligt att det åtminstone femtiotalet kormoranter som i många år huserat i sjön på koncentrerad plats (ett och samma träd) senaste månaderna alla är borta. Men det är bara jag. Några döda fåglar har jag inte påträffat.

PM till fotografen (2)

Hanne av skedand vilar ut i sommarkvällens varma ljus. Hade hans fulla uppmärksamhet, kanske han ligger på ägg? Honan - den glada - badade med liv och lust strax utanför bildkanten. Hon hade sällskap av en rödbena. Bilden togs igår. Det sjuder av liv i naturen. Det är ett intryck jag måste ta med in i vintermörkret som kommer.

Artbestämning

Fågeln på rätt ställe. Om jag törs utgå ifrån att bilden nedan föreställer lövsångare. En hel del har jag lärt mig om de olika fågelarterna senaste åren. Men små, gröna sångfåglar lever i sin egna, ointagliga ID-bastion. I varje fall vad mig beträffar.
Även fågelskådare kan nån gång ta fel. Mötte en som med glansig blick utropade att han just nu ser skärfläckan i sin tubkikare. På ett fält mitt i Skåne. Coolt, tyckte jag. Dessa eleganter har jag bara sett på bild tidigare. Jag fick kika genom hans optik och tja, det kunde säkert vara rätt bestämning. Gick några femtiotal metrar närmre och fotograferade fågeln. Mötte sen en annan skådare som starkt betvivlade att en så utpräglad kustfågel kunde simma runt i en översvämning mitt i inlandet. Omöjligt, var hans uppfattning efter att jag i kameradisplayen visat mina - för all del inte särskilt bra foton -  tagna på flera hundra meters avstånd som de var. Nä, OK. Det lät ju rimligt och den förste skådaren hade väl helt enkelt tagit miste.
Hemma framkallade jag bilderna, förstorade upp några på min högupplösta skärm. Ingen tvekan. Visst var det en skärfläcka. Med rätt färger, beteende och den där uppåtböjda näbben. Bara som ett exempel på alla kan göra fel och intressanta saker kan hända varje gång man är ute.

Nå, här är den lilla, gröna sångfågeln. Jag kallar den för lövsångare för att den poserar i den miljön. Och den är väl den vanligaste av dessa fåglar så chansen att det blir rätt optimeras...
Kaxig attityd, eller hur?

Par i har(-e)

Ursäkta rubriksättningen, jag vet, Riktigt dåligt. Men det var det första som slog mig när bilden var gjord så...  Ett par verkar de i alla fall vara. Efter fotograferingsakten sprang de över ett hygge och som det var i min promenadriktning fick jag senare ytterligare foton på de sammanhållande tu.

Bilden är exempel på en fotograferingssituation jag ofta hamnar i. Man viker runt ett hörn, ett skymmande buskage - och där står djuret/djuren. Egentligen alldeles för nära. De få sekunder man har på sig innan motivet flyr ger inte så mycket utrymme till annat än att sikta och snabbskjuta. Hann i alla fall se den bakre haren röra sig mot den främre och visste jag hade en bild när deras kroppar överkorsar varandra. Ingen perfekt heraldik här, det vilda låter sig inte tämjas så lätt.

Nytt

Testbilder med nya kameran. Jo, jag vet. Jag är räddningslöst förlorad. Men som jag skrev var det bara en tidsfråga innan någon del av all utrustning faller till marken. Precis så skedde, även om tillvägagångssättet inte var det väntade. Så numer håller jag stenkoll på var i bilen pinalerna finns innan bildörr öppnas...

Nya kameran gör minst lika bra jobb med konverter påsatt som den gamla. Tack till sånglärkan som villigt ställde upp som modell och försökskanin. Bilderna bara måttligt beskurna.