Timmar i ägretthägrarnas liv (1)

När jag gick längs vägen ser jag först - på mycket långt håll - två vita fåglar i luften. De rörde sig som individer så svan kunde nog tänkas bort. Lite senare kom jag närmre och tog den här bilden. I sökaren tyckte jag den såg ut som ägretthägern. Har vid tidigare tillfällen sett en, aldrig två fåglar på samma gång. Innan vi går vidare vill jag säga att de bilder som visas i detta inlägg tekniskt är de sämsta jag någonsin publicerat. Men låt det inte avskräcka er, nu har vi redan hunnit avancerat en liten smula ytterligare på väg till gömslet.

Efter ha snurrat  runt i luften är samma individ på väg att landa. Hoppsan! Där i gräset ligger ju den andre! Bara den luftburne har kvar sin parningsdräkt.

Över och förbi.

Touchdown!

Nu hände inget mer på en stund. Medan jag rumsterat runt i gömslet och gjort mig bekväm där hade fåglarna hunnit flyttat på sig och kunde inte längre observeras. Som vanligt, alltså. Fast området ser platt ut måste där någonstans finnas sänkor fåglarna kan  gömma sig i..

Goda nyheter!!

Vilka konstiga upplevelser jag fått senaste dagarna. Första var det ju CF-kortet som gick åt pipan ( gick inte att rädda med Rescue Pro, tyvärr). Sen idag. Är på ett ställe där ägretthäger skådats tidigare i år. Samma lokal där jag förra året fick ägrettnapp. Nu ser jag inte bara en, utan två individer flygande i luftrummet. Tar några bilder medan jag grunnar över vad detta kan innebära. Kommer så till gömslet, fokuserar på den enda av fåglarna jag kunde upptäcka nu. Många hundra meter bort. Ja, jag har god distanssyn. När jag kommer hem ser jag på skärmen något som fick hjärtat att slå ett par slag extra. Den ensamma individen flankerad av två ungar! Sug på den, ni! Enligt Wiki har lyckad häckning med dessa fåglar bara skett en gång tidigare när vi talar om Sverige. Förra året, på Gotland vill jag minnas.
Om detta blir morgondagens post. Håller på och kämpar med råfilerna som pga det stora avståndet inte är mycket att skriva hem om annat än som bildbevis. Stay tuned, som de säger där borta.

Om handjurets tankar (?)

-Där är hon! Om inte denna förbiflygning imponerar kan inget göra det...

-Nå vad säger du nu? Är jag inte stilig, säg?

Ahhh, jag tror jag får hennes uppmärksamhet. Till slut. Att så mycket energi måste till först. Tänk om det räckt att få bjuda på middag, bara!

Karneval på fältet (3)

Tack för tipsen om mitt CF-kort. Har nu fiskat upp det ur soporna och tar med det hem. Erinrar mig svagt någon sort minicd som kanske innehåller det där räddningsprogrammet. Över till något annat, nämligen en runda till av karnevalen på ängarna. Sen byter vi tema ett tag.

Besvärligt motljus, som redan sagts.

 Och närgångna fåglar som oxå redan skrivits om. Kanske det sista av livet åkersorken på marken uppfattar innan den blir mat. För det finns verkligen anledning till gladornas engagemang. Blixtsnabbt dyker de ner i nyslagna gräset och får fångst. Nästan varje gång. I stort missar de bara när flera fåglar dyker på samma bytesdjur och bara en kan bli vinnaren.

Om att förlora minneskortet

Här kommer man hem med över 400 bilder på CF-kortet. Stoppar glad i hågen kortet i läsaren. Men varför tänds inte lampan? Meddelande kommer upp på skärmen. Denna enhet måste formateras för att fungera. Nej!!! Tar ut kortet, det ser väldigt slitet ut. Tittar ner i läsaren. Ser tre böjda pinnar. Suck. Stoppar in kortet i annan läsare. Nu kan kortet läsas men det kommer bara upp besynnerliga krumelurer. Försöker med Windows reparationshjälp som omedelbart formaterar kortet. Tack så mycket för den "tjänsten". Tur i oturen att förmiddagens pass i alla fall säkrats. Bl.a en rördrom som lyfter på ganska nära håll. En bild som  kommer att småningom publiceras här. Om Ödet vill.
-Uppdaterad.
Så nu sitter jag med min whisky och försöker trösta mig. Det går inte så bra. Men minnet av den närgångna sävsparvshonan kan ingen ta ifrån mig.

Karneval på fältet (2)

Frenesin tilltar, mannen i tornets grad av farlighet tycks i samma grad minska. Det är flera fåglar som testar om han inte kan sänkas med en närkontakt. Eller nästan i alla fall. Tornets höjd är bra synkroniserat med fåglarnas flykt och ibland känns det som man var en av dem , som man flög med dem.

Karneval på fältet (1)

Under denna den första skördedagen hann det bli ganska mörkt innan fältet var färdigslaget. Fåglarna var lika aktiva ändå och kom i alla utföranden. Här ser vi t.ex en blyg glada. På kanske 20 meters höjd spanar de efter gnagare, blottlagda av huggaren som tuggat i sig gräset som till dess varit deras skydd mot spanande rovfågelsögon. 

Skönsång bak eken

Vilken värmebölja vi upplever! Knappt man kan komma ut. Inte minst eftersom jag envisas med att alltid ha på mig kamouflagejacka och -hatt. Uppenbart påverkar värmeböljan oxå djuren som söker skydd i skuggorna och möjligen kommer fram om morgnar och kvällar. Nå, jag parkerade bilen, kopplade hunden och tog tiotalet steg innan märkliga ljud detekterades. Smackande, visslande och knackande läten som verkade komma från närmsta träd. Fåglarna flyttade sig till trädets baksida när jag undersökte situationen närmre - naturligtvis gjorde de det. Därefter flög de alla iväg och snopna stod vi kvar framför ett tyst, tomt ekträd. Men ändå inte. En individ satt kvar  i grenens topp och lät sig avbildas.

Buskskvätta. Hane. Alla andra var oxå hanindivider. Har inte så många bättre bilder på dessa så tacksamt lät jag slutaren spela upp min konsert. Inga fler bilder från denna fotosessionen igår. Ägretthägern som siktats flera gånger i området slapp undan denna gång, oxå.

Mindre strandpipare stillastående

Här en rolig figur som bör ha ett av fågelvärldens snabbaste steg. För blotta ögat omöjligt att  särskilja olika faser av förflyttningen. Vi - åtminstone jag - ser i stort bara ett par ben i fladdrande rörelse bära upp en överdimensionerad kropp. Överdimensionerad? Kanske lite elakt uttryckt. Så underdimensionerade ben istället, då. Vackra fåglar som har en storebror som så här i sommardräkt lätt kan särskiljas - förutom genom storleken såklart - via ett orange band på näbben. Hedersknyfflar är de som ger oss så tydliga ID-signaler. Borde tas efter av fler arter tycker jag.

Extraljus på dagen?

Skördetider råder, som sagt. Här har en ljusreflex i bondens traktor fångat uppmärksamheten hos två gråkråkor på stolpe.
På tal om traktor. Anländer igår till tornet för att se om "mitt" stycke gräs ska slås. Och jag har riktig "bondtur"; i just detta ögonblick ska traktorföraren till att börja. Hann bara upp i tornet och showen var i full gång under den timme arbetet fortgick. Som mest samlade spektaklet tiotalet glador och tre storkar passade oxå på att förse sig. Det var sent på kvällen och motljus rådde tyvärr. Men som vanligt bara att gilla läget och väl hemma inser jag snabbt att det blir till att jobba med filerna som inte är färdiga på långa vägar ännu. Fortsättning följer.