Jul mitt i sommaren?

Jag vet. Ingen höjdarbild rent tekniskt. Fotograferad som fågeln är på lite för stort avstånd relativt den diminutiva kroppen. Men vad är det jag ser? En trädgårdstomte mitt i sommaren? Som många småfåglar med den kaxigaste av stanser, dessutom. Ffg denna säsong som törnsångaren fastnat på kamerasensorn. Tyckte att resultatet kunde duga som en sommarbild i alla fall.

Liggande Glada !

Fågeln ligger platt på marken på samma nyslagna fält som i inlägget innan. Den ser väl ut att ha det bekvämt, kanske för att stället var en av favoritplatserna?

Runt omkring ligger massor med ljusa fjädrar. Kanske en duva fått stryka med? Man kan se att den har lite matrester kvar i näbben.

Men inte verkar fågeln speciellt nöjd för det. Som lärkan synes den klaga på nya sakernas beskaffenhet. Antingen det är det nyslagna fältet eller kanske den tvärtom kommunicerar ut att här finns mat över till flera?Hur som helst låg denna glada ner i gräset och lät. Högt. Inte så vanligt för mig att få fotografera öppet liggande rovfågel så pass nära, kanske från 25 meters håll. Från tillskyndande bil men var så säkra på att fågeln hade stenkoll på mina förehavanden.

Köp en lärkruta !

Tog en hel serie på denna upprörda sånglärka. Den skrek. Rättare sagt, den skrek hela tiden. Min nära position brydde den sig inte ett dugg om. Här fanns viktigare saker att tänka på. Jag kan inte tro annat än orsaken till lidandet fågeln uppenbart demonstrerade kanske inte syns i bild, men i alla fall utgjordes av bakomliggande fältet. Nyslaget som det var. -"De har förstört mitt hem. Vad ska jag ta mig till!?"
Har aldrig tidigare sett detta. En fågel som gråter. Jag skakar fortfarande av denna individs desperat uttryckta känslor när jag nu tar fram bilden på bloggen. Så vad göra? Ingenting? Nä, jag köpte idag 5 lärkrutor. Någonstans får några sånglärkfamiljer det lite bättre. Det hjälper inte fågeln i bild men lättade lite på mitt samvete. Jag har ju inte gjort något fel. Men dessa fåglar är på något sätt mina kompisar som det väl måste bli när man träffar dem varje dag.
Titta in på på Sof´s hemsida om ni är intresserade av lärkruteprojektet.

Hare på flykt

Häromdagen sprang jag på denna fina hare som visar upp alla faser av undanmanövrar i sin version av samma möte.
På första bilden fäller den ner öronen, trycker den sig mot marken ock liknar mest en utkastad brödlimpa.

När den inser att fältet är nyslaget och den taktiken blev verkningslös, reser den sig något för att spana in mig.

Nu spanar den efter lämplig flyktväg. Kroppen är stilla, ögonen roterar i sina hålor.

Flykten undan den obehaglige fotografen påbörjas. Det är kraft i de bakbenen som spänns maximalt.

Boiinng! På en sekund har 90 % av toppfarten redan nåtts. Fienden är besegrad!

Glada !

Fortsätter i rovfågelspåret. En födosökande, långsamtglidande  glada gör en tacksam gir runt tornet. Inga ideala ljusförhållanden denna gång heller, men bara att gilla läget. Vädret har inte bjudit på klar himmel många dagar hittills denna sommar. Apropås just glada. Minnesgoda läsare kanske erinrar sig förra säsongens serie Glada på bal (-vagn). Ser det minsann inte ut som om den serien kanske kan återupptas även denna säsong. Att döma av kvällens besök på ängarna. Fortsättning följer!

Om ormvråk och teknik

Ser man på maken! En ormvråk. Tror inte jag fotograferat någon sen senvåren. I den höga växtlighet som råder i området verkar de hitta sin föda någon annanstans. I alla fall satt denna i en mörk buske och lät den skarpa eftermiddagssolen lysa över sitt ansikte. Min minnesbild säger att fågeln såg vit ut. Fostrad som jag är i analoga tänkandet ska det inte gå att få bildresultat ur sådant fototillfälle. Men hur lätt som helst trollas fågelns fjäderdräkt fram i råkonverteringsprogrammet och det gick bra att även applicera lite upplättning under ögat där näbben annars skuggat för. Tjosan, känns som att allt kan fotograferas. Ny teknik inom sensorfabrikationen lovar än mer exponeringsspelrum och än bättre fokusering under allt sämre förhållanden. Glad att få uppleva allt detta goda. Fortfarande behövs förstås en person bakom de raffinerade kamerorna och en av dessa är strax raskt på väg till skördefältet!

I väntan på skörd

Det råder skördetider. Aldrig tidigare kan jag erinra ett personligt intresse för bondelivet. Visst är det fantastiskt - och alldeles nödvändigt - att växande råvaror blir mat som köps i butik. Har bott på landet i mer än tjugo år och har i sinnet fortfarande det som brukar kallas stadsperspektivet på mat. Något man betalar för i butik. Nå. Kronhinden käkar i godan ro av just dessa råvaror på just det fält jag intresserar mig för. Jag missunnar den inte maten, inte alls. Men hundratalet metrar bort från denna situation står ett fågeltorn. I det vill jag stå när bonden skördar. Orsak till intresset är den svans av närgångna fåglar som dyker upp. Stork, rovfåglar av alla slag. När traktorn vänder har jag ett fotograferingsavstånd på tiotalet metrar och befinner mig i exakt rätt höjd. Därför bränner jag bensin till detta område,  varje dag det inte regnar...

Om ledsna djur och missade chanser

Här ett djur till som det tyvärr inte verkar gå så bra för. Eller är det bara jag som läser in för mycket i den resignerade blicken? Det är tråkigt med djur som insjuknar, men så klart inte konstigare än att vi själva drabbas. Men djuren har ju ingen doktor att gå till och får förlita sig på medicinen som är deras egen kropp. Härdiga är de och förhoppningsvis uppträder den här gravanden normalt nästa vecka.
Jag vill berätta om en annan sak. Igår var missarnas dag och jag tänker inte på katter. Svalor, törn/ärtsångare, skriande glada, gulsparv. Alla lyfte ögonblicket innan avtryckarfingret skulle till att börja jobba. Jag menar precis innan, mycket försmädligt. Men värsta missen hände i tornet. Hade hört sommargyllingen spela under några minuter från annat håll. Plötsligt landar den mitt i målområdet, på gren 10 meter bort. Vågar knappt andas när jag höjer fotoriggen och letar upp fågeln i sökaren. Poff! Borta. Neeejjj!!! Ett på alla vis utsökt fototillfälle rämnade. Mitt framför näsan. Jag får nöja mig med att ha sett den fantastiskt vackra fågeln, det är inte alla förunnat. Obsen inrapporterades till Svalan igår. Idag ska jag tillbaka till samma plats, vem  vet  vad som kan hända.

Betfältets Don Juan

Något är galet med den här unge mannen. Mager, med vinterpälsen delvis kvar skiljde han ut sig från andra djur jag såg denna kväll. Han gick ensam, men så gör ju andra bockar oxå. Däremot kanske betfältet han står i kan råda bot på undervikten, jag hoppas i alla fall så. Så medan vi hoppas att livets mer basala prospekt ser ljusare ut för honom måste en annan sak framhållas. Klicka på bilden, titta på blicken. Vilken get kan motstå dessa ögon? Eller människa, för den delen. En riktig hjärtekrossare blir han, den bock vi tittar på. 

En dag i gulärlans liv (4)

OK. Jag får väl erkänna, då. Är nämligen inte säker om fågeln ovan är samma som i serien i övrigt, tagen vid samma tillfälle samma dag som den ändå är. Vad jag ville berätta var annars att fågeln satt på taggtråden. Efter tiotalet bilder fick den nog, flög upp och iväg. Jag tittade på displayen. Yes! För en gångs skull hängde autofokusen med och la skärpan på rätt ställe, över det lilla ansiktet. Autofokusen hann med? Nja, troligen är det väl personen bakom kameran som inte reagerar fort nog. Vem kan förutsäga när en fågel lättar? Inte lätt, det där. Hemma såg jag senare att fågeln tappade sin lilla hopkramade gräsboll i lyftet och bilden fick en ytterligare dimension.