Bofink, fiskgjuse

Ett par härliga krumelurer som lyser upp landskapet, även med sin fina sång eller sin dramatiska apparation på scenen. Fiskgjusen anlände kanske lite tidigare än jag trott, den måste kämpat sig igenom bitande motvind sista etappen. I alla fall är sjön helt öppen och fylld med fisk och nu kommer väl värmen imorgon, enligt SMHI´s darriga prognoser.

Trana visar sig på bästa humöret

En av tranorna började avancera mot mig och jag tyckte att morgonen började allt le mot mig ändå. Se så fint den klarar av ett trådstaket; böjde på huvudet för övre tråden och enkelt klev den över undre.

Sen fortsatte den bort från strandängen mot vägen, förbi mig. Vidare öde okänt.  Denna bild är knappt alls beskuren, så bättre närkontakt kunde jag inte få med min utrustning. Så frånvaro av kvantiteter tranor ersattes av en kvalitéfågel, kanske inte så dumt ändå.

Bondens skräck fotografens (extra-) knäck?

Gås är ämnet för dagen. Måhända lantarbetarnas passion för temat är begränsad. Annorlunda för naturfotografen i mina hemtrakter. När allt annat sviker - t o m ekorren - finns oftast dessa stora fåglar att tillgå, som regel med stor acceptans för modelljobbet. När bekvämlighetszonen passerats avviker de med makliga steg, längre än så vill jag inte pressa dem. Så varsågoda. En liten kavalkad gäss från senare tid.

Forsakar. Ja, just det. Skånes högsta vattenfall.

Låt oss för en sista gång återvända till den i vintermörker försänkta ån och strömstaren där. Hmm, några skulle kanske hävda att vi inte alls lämnat den kalla perioden bakom oss än. Hur som helst, staren trivdes uppenbart väl och verkade så anpassad till detta liv i strömfåran att det var en sann glädje att titta på dess hyss och upptåg. Blixtsnabbt och träffsäkert hoppade den runt mellan våta stenar och isiga grenar utan att för ett ögonblick tvivla på sin förmåga att hålla balansen. Fukt i kombination med vargavintern skapade en rå atmosfär därnere, en atmosfär som påverkade min smidighet och snabbhet i rörelsen. Nästan så tankebanorna belades med nedsatt fart oxå. Med fågeln på bilderna verkade det snarare åt motsatta hållet. Men då har jag förstås ännu inte sett vad de kan uträtta under sommarhalvåret...

De tre tenorerna !

I helgen reste jag upp till Tåkern för att bl a fotografera trandansen. Visste att jag pga kylan var för tidigt ute, men har man semester får den ju användas till någonting. Denna morgon såg jag fyra (4) fåglar som gjorde sitt bästa för att locka till sig honor som inte anlänt än. Häftig upplevelse blev det ändå, den lilla tappra skaran tog i för kung och fosterland och deras trumpetande hördes långt över nejden. Medan jag begrundade skönsången lösgjorde sig en individ ur gruppen och med försiktiga steg närmade den sig min plats. Mer om detta i kommande inlägg.

2009, igen (2)

Allt fungerade perfekt den där dimmiga morgonen. Medan jag först trodde manuell fokusering var nödvändig visade sig autofokusen istället från sin bättre sida, låste snällt på det som var närmast. Det är knäpptyst, ingen vind och dessa stora djur för inte mycket oväsen med sig. 

Så blev det plötsligt tyst

Har legat i hårdträning ganska länge nu och denna bild från tidigare i veckan blev tyvärr inte tagen med optimala inställningar. Men motivmässigt är den rätt intressant och det är ibland inte så dumt att prata med fågelkännare. Hur hänger det ihop? Vi var i gömslet när hon plötsligt meddelade att nu finns havsörn omkring. Spanade frenetiskt, såg ingenting. Just det, alla fåglar hade strax innan lyft och det var soprent framför kameran. Det var det hon såg. Mycket riktigt dyker den stora fågeln snart upp på radarn, omringad av skränande gäss.
Har nu gjort ganska många observationer av örn och hittills aldrig sett dem slå ett byte. Det blev inget med det denna gången heller.

Ännu mer vår!

Igår var en riktigt fin dag för djuren i omgivningarna med generöst strålande ljus och bara måttliga vindpustar. Sjön har till 9/10- delar gått upp och somliga fåglar som salskraken överst njuter redan av att bada. En hanne i praktdräkt, ingen av oss hade sett liknande innan. Sånglärka  och storken njöt av eftermiddagen. F a lärkan visade sig vara en riktig tuffing, hoppade upp och ner från marken, flög ett par sekunder för att sedan sätta sig på samma tuva och allt detta förpackat med ljuvlig sång. Sen spänner den blicken i fotografen, - "Är du inte färdig snart"? Och visst, med ett leende plockas grejorna in, jag säger tack för besöket, åker till nästa attraktion. Får man ha det så bra?

Sköna vår

Senaste dagarna har varit härligt vårliga, med kraft i sol och ingen blåst. Man blir förvånad när det första man gör är att öppna ytterdörren och se, se så lätt den gick att öppna, utan vinden som spjärnar mot. Som väntat händer det plötsligt mycket på fågelfronten. Transträck drar förbi mot norr, nya fåglar uppträder varje dag på ängarna. Storspoven var en av tre jag hade på kornet igår kväll, vipan är från tidigare tillfälle. Det som annars glädjer mig mest är att morgondagens prognostiserade snöstorm nu tagits bort av SMHI...

Frasse fasan på besök igen!

Kommer ni ihåg Frasse, husets fasantupp? Här kommer han stolt inmarscherande på tomten. Med raska steg  mot målet, min fågelmatning. Närmare bestämt mot de solrosfrön och äppleskivor som ligger på marken under. Efter ett längre uppehåll tycks han funnit platsen OK för ändamålen och dyker upp nästan varje dag igen. Småfåglarna älskar honom för med fasantuppen på sin sida kan huskatterna inte röra dem skulle de försöka sig på det upptåget. Ja, sen finns ju förstås övertecknad som håller ett vakande öga över matplatsen. Våra katter ska bara äta det vi serverar dem och de eventuella gnagare som kan dyka upp.  Men försök förklara det för en katt!