Sköna vår

Senaste dagarna har varit härligt vårliga, med kraft i sol och ingen blåst. Man blir förvånad när det första man gör är att öppna ytterdörren och se, se så lätt den gick att öppna, utan vinden som spjärnar mot. Som väntat händer det plötsligt mycket på fågelfronten. Transträck drar förbi mot norr, nya fåglar uppträder varje dag på ängarna. Storspoven var en av tre jag hade på kornet igår kväll, vipan är från tidigare tillfälle. Det som annars glädjer mig mest är att morgondagens prognostiserade snöstorm nu tagits bort av SMHI...

Frasse fasan på besök igen!

Kommer ni ihåg Frasse, husets fasantupp? Här kommer han stolt inmarscherande på tomten. Med raska steg  mot målet, min fågelmatning. Närmare bestämt mot de solrosfrön och äppleskivor som ligger på marken under. Efter ett längre uppehåll tycks han funnit platsen OK för ändamålen och dyker upp nästan varje dag igen. Småfåglarna älskar honom för med fasantuppen på sin sida kan huskatterna inte röra dem skulle de försöka sig på det upptåget. Ja, sen finns ju förstås övertecknad som håller ett vakande öga över matplatsen. Våra katter ska bara äta det vi serverar dem och de eventuella gnagare som kan dyka upp.  Men försök förklara det för en katt!

Glada gåsen!

I Lund fanns ett näringsställe med detta namn, intill Centralstationen vill jag minnas. Inte svårt att förstå varför man valde ett sådant namn, med förlaga likt den ovan. Se en fågel som verkade riktigt lycklig tillsammans med moatjé, sol och öppet vatten på ängarna. Ibland behövs inte mer.

2009, igen (1)

Med lite tid att reflektera över vad som varit kom turen till 2009 års bildarkiv. Närmare bestämt kronhjortsbrunsten, september detta år. Jag kommer då och då framöver publicera en del bilder - ffg tagna med något så när adekvat fotoutrustning - med anknytning till denna storartade händelse. Först ut denna kapitala hjort med hindar. Om jag minns rätt mer hördes än syntes de i täta morgondimman. Hörde är rätta ordet. Bildens brunstvrål skakar om en, ska jag säga. Dimman lät mig mycket turligt komma dem riktigt nära utan att de verkade ta notis.

Efter middagsluren

Bilade till Fyledagen igår, hoppades på rovfåglar att fotografera. Såg några glador, en enstaka ormvråk. Inte mycket att skriva hem om där inte. Naturen är förstås väl värd sitt besök. Om jag beskriver den som Turistföreningspittoresk kanske det är en bra sammanfattning.
När jag stod där på gamla banvallen och väntade på flygande raptorer såg jag något annat på trädstammen 30 meter bort. Som ett garnnystan inkilat mellan grenarna. En snabb titt genom telet bekräftade misstanken. En sovande ekorre. I solen, mitt på dagen. Tog av utrustningen från stativet, smög försiktigt framåt för att fota, inte väcka. Men så har jag ju nästan alltid hunden med och med lite vittring i luften struntar den totalt i sovande ekorrar. Så här har den nyss vaknat, undrar väl vad jag är för slags lustigkurre...

Om vårtecken och kungen på sin tron

Titta vad som uppenbarade sig utanför fönstret där detta skrivs! Har spanat efter dem på ängarna, nere vid sjösidan och var inte. Så dyker staren istället upp vid min parabol. Livet är fullt med paradoxer. Så var det sagt.   //    Någon av mina bloggande kolleger har tidigare skrivit att vad gäller kungsfågel kan den bl a  kännetecknas genom sitt orädda uppträdande, något jag tidigare inte direkt kunnat skriva under på. Nu vet jag att kollegan hade rätt, helt och hållet hade kollegan rätt. När jag upptäckte fågeln i trädet satt den redan nära och medan jag och autofokusen förtvivlat försöker hänga med i svängarna kommer den allt närmre, hoppar från gren till gren. Intressant när man kan höra vingsurret från en enda individ överrösta omgivningen! Men något längre armar hade jag kunnat sträcka mig ut och klappa fågeln, häftigt... På denna bild håller den fortfarande lite avstånd mellan oss, övriga bilder blev mer eller mindre suddmesar.

På immigrantfronten intet nytt

Nu kommer de väl snart tillbaka? På ängarna hade säkert redan 100-talet tofsvipor hunnit anlända innan kylan slog till för snart tre veckor sedan. Tills igår ännu inga spår efter eventuella nykomlingar. Men jag är säker på att fåglarna rejält tröttnat på vintern nu. Imorse hade ffg (någonsin) en björktrast stannat till vid min fågelmatning. Det tyder nog på viss desperation...

Senare

Livet går vidare. Gäller för alla, oxå sångsvansungdomar. Jag tycker att dessa fåglar nästan  alltid ser glada ut. Trots kylan och vinden som nu åter gör sig gällande. Fantastiskt fotoväder är det i alla fall. För de som väl påklädda ger sig ut. Bilden togs sen eftermiddag och dagarna blir längre och längre.

R I P

Min mor gick bort idag.
Tack för att du lät allt hända.
Tack för ett gott liv.
Hoppas du mår bättre nu.

Minus 4 grader, 18 sekundmeter nordostan!

Bilden kan tänkas föreställa en lärka. Det gjorde mig ont i hjärtat när jag såg den lilla krabaten med näbben  patetiskt hacka i den bottenfrusna isen. Men kanske de här fåglarna är tuffare än jag tror?  Fortfarande ingen vår i sikte,  nu har det åtminstone slutat blåsa. Under rådande förhållanden får första vågen flyttfåglar antagligen betala dyrt för bara för att de är djärva och företagsamma. Naturen har väl visligen bestämt så men många dristiga individer drabbas till synes oförskyllt.