De skänker glädje genom sitt sätt att vara. Godmodiga, även om det bara handlar om att smaska i sig en morot som i undre bilden. Varje gång jag träffar på dem fyller de mitt sinne med sin skönhet; stolta i sin hållning betar de sig fram genom skogen. Det finns dessutom en speciell aura av vildhet kring dessa vita djur som jag inte kan förklara. Som bara uppstår när de oväntat - alltid oväntat - materialiserar sig framför ens ögon. De skänker sitt liv i stort antal varje år för att - som en sista uppoffring till oss människor - förvandlas till välsmakande kött vid festligt dukade bord. Ibland önskar jag att man kunde vrida verkligheten ett par snäpp åt andra hållet. Vilket håll som helst, förresten.
söndag 3 februari 2013
Bidragsgivarna
De skänker glädje genom sitt sätt att vara. Godmodiga, även om det bara handlar om att smaska i sig en morot som i undre bilden. Varje gång jag träffar på dem fyller de mitt sinne med sin skönhet; stolta i sin hållning betar de sig fram genom skogen. Det finns dessutom en speciell aura av vildhet kring dessa vita djur som jag inte kan förklara. Som bara uppstår när de oväntat - alltid oväntat - materialiserar sig framför ens ögon. De skänker sitt liv i stort antal varje år för att - som en sista uppoffring till oss människor - förvandlas till välsmakande kött vid festligt dukade bord. Ibland önskar jag att man kunde vrida verkligheten ett par snäpp åt andra hållet. Vilket håll som helst, förresten.
fredag 1 februari 2013
Vaktombyte
Några kommer kanske ihåg gladan där den satt och övervakade kyrkogården från samma träd? Vad jag inte talade om då var att man infört 2-skift för vaktmanskapet. Turen hade nu kommit till herr ormvråk som med sina lika skarpt seende ögon övervakar minsta lilla rörelse i området. Att det råder ogynnsamma vinterförhållanden spelar ingen roll, nån måste ju göra jobbet!
torsdag 31 januari 2013
Ett lyft för vråken?
Här visar jag upp fjällvråken i ögonblicket just innan den blir luftburen. Samma individ som publicerats här tidigare. I vackert, vinterskrudat landskap tog den chansen att få visa upp vingarnas magnifika undersida. Våra förfäder - ur jägarsamhället - har annars tillsett att undflyende fåglar mest visar baken till och på så sätt minimerar sin träffyta. Smällar vi européer med vårt historiskt sett höga jakttryck får ta, annars hade vi sentida ättlingar väl inte funnits till...
onsdag 30 januari 2013
tisdag 29 januari 2013
Rejäl färgklick
Den granna fågeln - en gulsparv - satt långt inne i buskaget och kände sig nog rätt säker. Denna gången blir det ingen bild, herr fotografen! Men min kamera är rent fenomenal på att hämta ut små ting från t o m detta virrvarr av korsande och skymmande grenar. Det hjälper ju förstås att solen tränger in och att fågeln är ljust tecknad. Norrhimlens djupa blåton i fonden fick jag på köpet.
måndag 28 januari 2013
Likt en svan över mörka vatten
Tankarna virvlar runt i skallen skallen. Tänk att du befinner dig i ett brinnande, rökigt inferno. Alla sinnen inriktade på en enda sak. Komma ut och överleva. Bara det. Där! Du är nästan framme vid utgången, du klarade det! Men. Någon tar tag i dig, skriker något ohörbart i örat. Du stretar emot, men sitter fast, kommer inte framåt. Till sist lyckas du slita dig loss, men bakom ligger travar av döda människor som aldrig kom fram i den uppstannade kön.
Vilken mardröm jag nyss hade! Men för andra bitter verklighet. Jag är själv i säkerhetsbranschen och undrar om tragedin i Brasilien hade kunnat hända oxå i Sverige? Svaret är nog tyvärr ett ja. Profit går före människoliv och det skulle inte förvåna om nödutgångarna oxå här hemma i många fall är låsta. Tvärtom, egentligen blir jag positivt överraskad om de inte är det. Hur många av oss kollar detta innan vi sätter oss till bords?
// Tanken med bloggen är inte att kommentera dagsaktuella händelser men jag kände att i detta fall måste något få pysa ut.
söndag 27 januari 2013
lördag 26 januari 2013
Liten fågel - stora frågetecken
Har lärt mig att dessa småfåglar är riktigt svårfotograferade, med snabba, knyckiga och oförutserbara härjningståg längs gren&stam. Så vilken lycka när när detta exemplar av trädkryparen hittat något riktigt gott där i klykan och blev på plats ett par sekunder. Turen finns med på ett annat hörn i form av ett försiktigt, nerstrilande solljus på fågeln där den sitter på rätta, södra sidan av grenen. En helt annan sak : Idag och imorgon infaller årets fågelräknardag vid våra matplatser därhemma i trädgården. Om ni inte redan visste, gå in på SOFs hemsida och läs detaljerna. Ju fler som deltar desto bättre statistik. För en gångs skull känns denna gren av matematiken viktig. Forskarna kan tydligen dra ganska vittgående slutsatser om födotillgång, sjukdomar, mänsklig påverkan av miljön och överhuvudtaget fluktuerar det totala beståndet av våra bevingade vänner rätt kraftigt mellan åren. Det kan väl vara en god gärning att bistå vetenskapen här?
torsdag 24 januari 2013
Kunskap är mackt!
Här spanas det efter gnagare. Vegetationen i bakgrunden ser normalt vinterfrodig ut. Så kanske fågeln får sitta kvar hungrig. Huh? Hur hänger nu dessa påståenden ihop? Har han gått bananas totalt, eller? Lugn, det finns förklaringar. Intresserar man sig för djur i allmänhet - och fåglar i synnerhet - finner man sig raskt förflyttad till forskningens absoluta framkanter. Umeåuniversitetet har nämligen producerat kunskapen att från satellit kan gnagarnas framfart i vegetationen kvantifieras så exakt att matlusten s a s lämnar spår efter sig. Speciellt år då lämlar och andra småkryp härjar som värst. Så om ni någon gång hamnar i omloppsbana runt vår kära planet kan ni med vetenskaplig exakthet konstatera om vi haft lämmelår eller inte. Mycket mer praktiskt än att ringa och fråga en norrlänning! Källa : http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sorkspar-syns-fran-rymden_7234825.svd
tisdag 22 januari 2013
Varning!
Vråken kom fram snabbt och bilden kom ut mörk. Nej, det var inte månljus, bara 2 stegs oavsiktlig underexponering. Det hade det goda med sig att fågeln blev skarpt återgiven i rörelsen. Så vad gör man? Jag lättade upp skuggorna under vingarna så gott jag tyckte det gick. Sedan gjorde jag det förbjudna. Den lilla högdagern i vänstra övre hörnet skuggades/pjattades fram och bilden blev genast bättre, tycker jag. Detta är ju fusk i den mån att högdagern inte alls fanns i verkligheten. Men detta är gammalt fuskande som lätt kunde ha utförts i det våta/analoga mörkrummet och alldeles säkert har det skett många gånger på många händers bilder. Ett etablerat fuskande, s a s. Med rejäl varningsskylt är det i mitt tycke OK att publicera bilden. Tala gärna om vad ni tycker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)












