Besegrad!

Nu har jag prövat ladda upp bilderna från annan dator och det gick ju utmärkt. Skumt. Får se om mina "datorkunskaper" räcker till för att lösa detta lilla problem. Över till roligare ämne. Gråhägern ovan sitter i ett avskalat och -grenat gammalt, fallfärdigt träd mitt i byn intill landsvägen. Tre gånger innan har den lyckats överlista mina försök att sensorisera den. Igår körde jag förbi på 1:ans växel, kameran skjutklar i knäet, rutorna nerfällda. Där satt den ju! Parkerade bilen på vägen, upp med kameran och han få 4 bilder innan den med sitt primitiva kraxande kastade sig loss. Det var nog inte jag som skrämde bort den denna gång utan bakomvarande bilist som var snäll nog att tuta på mig. Inte klokt så fort folk kör ibland!

Vart tog bilderna vägen???

Här skulle ha kommit blogginlägg med bild. Men jag kan inte just nu bifoga något, när man klickar på bildikonen snurrar "timglaset" och inget annat händer. Kanske jag nått gränsen för hur många foton som sparats. Någon som känner igen problemet och vet hur man ska gå tillväga? Tack på förhand, Klas

Staren & fotografen

Alla som håller på med detta vet om att det kommer perioder när fotografering blir svår. Du tänker så kass du är, inte ett enda djur lyckades du få inom skjutavstånd, eller du väljer hela tiden fel plats att söka djuren. Dagarna går, inga bilder. Så händer det man nästan börjat hallucinera om; En - i detta fall - fågel som är så inne i sitt pysslande att den struntar i ovidkommande detaljer som en fotograf. Just så upplevde jag staren på översta bilden. Upptäckt igår, satt den på grusvägen medan jag närmade mig. Satt kvar....ända tills jag var framme vid objektivets närgräns. Lite närmre än så var jag, faktiskt. Fick backa lite. Tog en serie bilder. F-n oxå! Klippte av stjärten. Backade lite till - då pep fågeln iväg. Så det som visas överst är den helt obeskurna lilla staren genom ett 400:a. När hände det senast? Kolla gärna de helt oskärpta detaljerna i fjäderdräkten!
För att göra rättvisa åt min fågel visar jag ett normalt närskott, en annan dag. Synd att det måste gå så lång tid mellan tillfällena. Men oj, vad glad man blir när det väl händer något.

Frukost i det gröna!

Obekymrad stod kronviltshinden och tuggade gräs och passade samtidigt på att blicka upp mot åsen. Det var tidig morgon, mörkt och autofokusen kämpade dessutom med dimslöjorna. Så detta blev mitt första foto taget med liveview och efter det ha många fler tillkommit. Jag är positiv till denna funktion och använder den gärna när ljuset sviker. På min kamera zoomar jag in 6 ggr, lägger fokus på det valda utsnittet och med lite tur sitter bilden där. Motivet ska förstås helst vara orörligt. Hur gör ni?

En enkel till fågeltornet, tack!

Ljuvlig musik i örat när jag går hemifrån

På väg ut ur stan träffar man på udda individer

Om vintrarna kan man gena över isen

För att komma till fågeltornet måste hagen med livslevande jakar passeras.
Har aldrig sett någon gena över detta ställe...

Så här kan det se ut på väg till fotograferingsstället. Väl där infinner sig inte sällan dagens antiklimax. Tur att det finns andra saker att intressera sig för...

Rovfågel under luppen (3)

Sista bilden i serien föreställer en duvhök, 4 meters avstånd. Här har jag förstås råkat passera dess bekvämlighetszon med råge. Ur ögonvrån sågs något röra sig i gräset och försvinna vid busken intill stigen. När jag undersökte påträffade jag denna vingskadade stackare, tog ett par bilder och gick därifrån. Förmodligen har den kolliderat mot en kraftledning eller slagits till marken av vindkraftverk, sådana finns det gott om i närheten. Som den rovfågel den är visar den sitt byte ingen nåd och - som blicken klart utvisar - förväntar den sig själv ingen. Hoppas den är luftburen vid det här laget.

Fängslad!?

Skoninglös skiner solen på den lilla piplärkan där den rastas på innegården, en enda bräda som bara tillåter den mest monotona promenad fram och tillbaka. Utan vingar kan den aldrig ta sig därifrån, ut mot friheten.
Nej, nej. Det är bara min fantasi som då och då förlöper sig. Självklart flög den iväg på det vanliga sättet efter jag fått några bilder. Inför vissa bilder kanske man inte ska stanna upp och fundera för länge...

Rovfågel under luppen (2)

Gladan togs på ungefär samma avstånd som vråken i förra inlägget, men denna bild tålde att delförstoras. Ingen perfekt skärpa denna gång heller, men bättre för nu är motorn frånslagen och det är helt och hållet fotografens kompetens som kan ifrågasättas. Hur som helst, närmre ett vilt och friskt exemplar av rovfågel blir svårt att komma. En del backar av från 50 meter, andra är mycket mer socialt robusta. Kanske man kan kalla dem så.

Rovfågel under luppen (1)

Trädet står intill vägen i nerförsbacken, bara ett par hundra meter hemifrån. När jag såg vad som satt i det tog reflexerna över och jag gjorde en föga fältmässig tvärnit, backade tillbaka. Underligt nog satt fjällvråken kvar och lät sig exponeras på nära håll. Knappt fågeln fick plats i rutan. En smula suddig, men den får duga. Detta var innan jag lärde mig att stänga av motorn vid tagningar från bil.

Transformer

Ibland kan färdigprodukten av bildredigeringen komma ut på oväntat sätt.Fotograferingsituationer i mörk skog skapar ofta nog stort spelrum för oväntade resultat. Nu vet jag att samma kan gälla för efterbearbetningen. Jag mörkade ner lite här, ljusade upp lite där och tillsatte fläckvis en aning saturering. Noggrannt betraktas så resultatet. Plötsligt inser du att du just begått ett allvarligt brott. Skogen håller på att eldas upp! Inte nog med det. Djuret i förgrunden får ny betydelse. Istället för det avsedda stillsamma porträttet på vithinden,  har hon här förvandlats till actionfigur, som ett slags Hamilton på bioaffisch...  Märkligt att hon fortfarande står så stilla framför pågående katastrof.